Min man har inga spermier

vi är också i samma sits. Vi fick veta strax innan jul att maken inte har några spermier.. Vi har valt att gå vägen via alternativ medicin då vi inte fått veta varför maken inte har några spermier. Just nu behandlas vi båda av en zonterapeut som brukar få goda resultat vid barnlöshet. Förhoppningsvis kan det hjälpa oss att få tillräckligt med spermier för IVF eller liknande.

Vi har oxå bestämt oss för att söka privat för att se om dom får samma resultat som landstinget i spermiefrågan. Kanske kan vi åtminstonde få några svar på varför han inte har några spermier..

Hur har ni andra fått veta vad spermiebristen beror av?

Om vi vill har vi möjligheten att anmäla oss till donationslistan men vi har valt att vänta lite med det och hoppas på att vi ska kunna få biologiska barn.

Hur man går vidare.. Jag vet inte.. Tiden gör väl lite men som andra sagt.. Viss dagar är jättetunga och andra går väl.. Det jag tycker är jobbigast är när andra får barn/blir gravida och liknande..

Anledningen till att jag undrar över hur ni fått veta vad spermiebristen beror av är att våra läkare sa att det går det minsann inte att ta reda på!

Detta skulle bero på att det har forskats alldeles för lite för att dom ska kunna göra några undersökningar för att få veta varför han inte har några spermier..

Det är ju mycket märkligt egentligen att dom säger så (om det nu är sant) med tanke på att den mesta forskningen som görs utförs utifrån ett manligt perspektiv..

I vårt fall tycker vi att det är märkligt att han inte har några spermier när han bevisligen gjorde en tjej med barn när han var 17. "Tyvärr" bestämde dom sig för abort men kan spermier bara "försvinna"/sluta produceras?

vi fick idag veta efter att även ha sökt privat att maken har "avvikelse på styrhormoner för spermieproduktionen". Efter att ha ringt till vår landstingsläkare o försökt få ut kopior på våra journaler där verkar det inte som att de gjort dessa enkla tester.. (har ju inte själv läst journalen än men det lät så på barnmorskan jag pratade med)..

Så kanske finns det ett litet hopp att detta går att avhjälpa med medicin.. Är det inte konstigt att man själv ska behöva veta vilka prover de ska ta för att ev. hitta något?