Ni som gett en andra chans...

Precis. Och jag vet att det finns andra som verkligen förstår... Men en veckas test?

Du slog nog huvudet på spiken. Känner lite så också. Och att om jag nu är så speciell och älskad och ha kom på att han verkligen inte vill förlora mig, varför låg han med henne igen?

Och om man känner att man inte kan mötas? Om detta alltid ligger som ett jävla sandkorn?

Det är lite jobbigt men jag har märkt att jag kollar om det finns dörrar öppna... Håller jag på att förbereda mig på uppbrott då?

God morgon kära likasinnade! Jag drömmde om er inatt! *S*

Att vi träffades och partade loss faktiskt... *S*

Hej! Samma kväll... Och mycket efter det. Nu har det trappats ner och jag saknar det. Kännde mig bättre när han ville ha mig varje dag. Det vill han nu med men vardagstrallen har kommit ikapp...
*Suck*

Dålig stil att inte svara!!! Kanske ska förbereda honom att du vill ha ett ordentligt snack...
Kan vara så att han är rädd att ta upp det för att han är rädd att det inte bara var ett infall som går över om att separera.

Seriöst, vi borde ta en helg med både tårar och skratt!!!

Skulle kanske vara lättare om vi kunde prata allihop på Msn?

uppåner; Hur kommer det sig att du inte pratat med henne?

Jag tror inte det är så svårt att kunna träffas alla som vill om vi kan tänka oss att aslöja vår identitet för en person utanför vår tråd...

Man; Det går över. Om du bestämmer dig för det. *kram*

Jag sa aldrig hej då igår så jag gör det idag. Vi ses om en vecka! Hoppas att ni kommer frammåt. Kommer sakna er!

*kram*

Jag vet att jag skulle försöka hålla mig men behovet var för stort. *ler lite*

Nr16; Gumman, har inte du tillräckligt att jobba med än att han inte kan respektera ditt behov att de inte jobbar tillsammans? *kram*

Badass; INGEN kan fylla en annan persons behov fullt ut. Och kan man inte se det och acceptera det så finns det andra levnadssätt.

Men våra män valde detta sättet att leva. Och vill de inte det så ska de säga det så att vi kan välja hur vi vill ha det. Inte gå och sätta på andra bakom ryggen!

Och var meningen att provocera så har du tillfälligt lyckats.

varit där; Du måste sluta hålla koll! Min man har inte lösen varken till min mejl eller hit. Det är helt normalt gumman! *kram*

Nr 16; Du klarar dig. På något sätt löser det sig. Så stanna inte pga rädsla. Det kommer ta livet av din själ. *kram*

Det finns en här på nätet som ni kan skriva till i inbox som ger er min msn. Bara jag vet vilka så att ingen obehörig får den. *kram*

Jag har mått bättre när jag inte hängt här flera timmar varje dag och kan se mer frammåt. Men visst har jag saknat er och inte kunnat låta bli att vara in även om det varit mindre...

Min man var inte full och de hade ett kort förhållande. Ville bara poängtera det...

Jag tänker fortfarande på allt som hänt ibland men det gör inte lika ont. Dock så kom vi i konflikt häromdagen. Det finns en man här som jag pratar med. OCh när jag erkännde det för min man var han lugn med det. Sen började han fundera på vad vi kunde prata om som jag inte kunde säga till honom(min man)

Först kunde jag inte förklara. Sen var det så självklart. Till denna man kan jag säga allt om mitt inre. Han kan inte skada mig med det han vet. Det skulle min man kunna och jag är inte berädd att ge honom den makten igen.

Och det förstod han. Måste känts men han accepterade det rakt av.OCh det fick mig att älska honom än mer.

*S* Då har jag mejlat...

Nr16; Är du alltid lika praktisk?

*skrattar högt*

Undrar hur många vi blir...

Hej! Jag har varit borta ett bra tag nu och har inte orkat mig genom alla inlägg än. På frågan om tillit så kan jag säga att jag litar till hundra procent på att han inte kommer göra om det. Men visst kommer små hugg av tvivel trotts det. Men jag har bestämt mig för att lite på honom och att han så tydligt i vardaagen visar att han är berädd att kämpa och sattsas på familjen samt visar ånger gör det lättare än vad jag trodde.

Kram på er alla!

Jag har varit långt ifrån tvärsäkerr och då har min man varit MYCKET ångerfull och inte de minsta otydlig på med vem han vill vara. Han Byter jobb om det är vad som krävs, skulle garanterat gå med på att flytta från stan om jag ville det. Därför känner jag mig nu trotts allt säker på honom trotts att det bara gått ca 5 månader.

Men när det kommer saker som häromkvällen då vi skulle hyra film och han sa att han sestt den film jag höll fram och jag undrade när han sett den utan mig... Så hade han sett den med henne... Då kom smärtan och ilskan och lågheten.

Nr 16; Du klarar dig själv. Det kommer vara astufft i början men du kommer hitta vägar att klara det, ett steg i taget.

Ledsen; Mer än så kan man inte begära. Och bara för att det känns ok för mig nu och jag känner att allt kommer bli bra betyder inte det att det inte ändrat sig om 6 månader. Vem vet vad som händer på vägen? Kanske känns det så bra som det gör för att jag numer vägrar slås ner av det. Att jag bestämt mig för att styra mina känslor istället för att styras av dem. Jag hoppas att jag inte bara gömmer dem så att de hoppar senare men jag tror inte det.

Kram på er!