Ni som gett en andra chans...

smygkollar ni deras mobiltelefoner etc för att se om de fortfarande har kontakt?
Jag kollar makens telefon, idag var alla skickade och i inkorgen raderade. Det känns inte roligt.

Jag har en konstig känsla i kroppen idag vet inte varför.
Ska kolla med honom om han haft kontakt med henne idag.

Jag var oxå tvärsäker innan. Men inte längre.
Jag lutar nog dock mot att separera idag. Men imorgon kanske jag vill stanna.

Jag är så besviken på min man just nu.
Vi har pratat om att jag skulle få ställa frågor även samma jag frågat tidigare de närmsta 18 åren.

Hursom helst frågade jag några frågor som tex hur han kände det när han höll det hemligt för mig etc.

Frågade = smsade

Han svarade då att han redan har svarat och sen att han svarar om han har lust.

Jag förstår inte hur ni andra orkar...

Känner mig mer och mer tom för varje dag..

Vore bättre att slå honom i huvudet med en stekpanna. Då skulle jag må bättre säkert några minuter..

Har ni sagt något till era familjer?
Om ja vad säger dom?

Mina föräldrar vet att han ska bli pappa på nytt men inte med mig.
När jag frågade mina föräldrar om det vore dumt av mig att separera så säger de bara att de inte lägger sig i deras barns förhållande..

Hur jag hade önskat att mina föräldrar hade reagerat...

Med att säga att de tyckte jag gjorde rätt om jag mår dåligt i förhållandet.

Vi har bestämt (jag) att det inte funkar längre..

Hjälp
Jag tycker du ska ordna att du får komma till en psykolog eller kurator.
Så där kan du ju inte ha det i längden.

(Jag kanske inte platsar i tråden pga att vi ska separera eftersom jag inte orkade längre säg till i så fall)

Jag är besviken på maken.

Först bestämde vi inget separations prat innan sonen fyllt år (på måndag).
Det höll han inte.

Sen bestämde vi berätta inte för någon.
Det höll han inte heller utan berättade för sin mamma.

Jag har haft väldigt bra förhållande med min svärmor och då jag inte har mer än 1 vän (som bor några mil bort) så har vi umgåtts en del. Vi bor oxå mitt emot varandra.

Tyvärr har svärmor pratat massa skit om hans ex för att hon ville skiljas och flytta med barnen. Så nu är jag orolig att hon gör samma sak om mig för det var jag som ville separera för jag inte orkar.

Är bara så ledsen för att han berättat för henne.

Mina föräldrar vet om otroheten men inte separationen.

ledsen :(
jag ville oxå se mer ånger men så blir det inte..

Hjälp
Det där du skriver om att minnas saker är nog precis som att man ibland tex om man träffar ett ex som är trevlig etc inte alltid kommer ihåg de negativa delarna i förhållandet.
Selektivt minne.
När man är i en dålig fas minns man bara det dåliga i en bra fas bara det bra.

Vi skulle ha födelsedagsfika på ett cafe för sonen fyller år imorgon med makens kompis, hans sambo och deras barn.

Men när sambon var onykter råkade han försäga sig om sin otrohet så jag vet inte om jag vill längre.