När jag tänkte/tänker på att vara otrogen själv var det inte för att hämnas. Det är svårt att förklara... Jag trodde att jag skulle förstå honom bättre då och inse att egentligen är otroheten inte så stor grej som jag tror. Men å andra sidan vet jag också att det är dumt att göra det.
Får jag fråga er hur gamla ni är? Jag är 29 och har fått mitt första barn för 6 månader sen.
Hur ofta pratar ni nu om otroheten?
Hur kommer ämnet upp?
Vad frågar ni då?
Tar era män upp ämnet själva någon gång?
Nr 16, har du bestämt dig hur du vill ha det? Vill du fortsätta med honom?
Men vad säger han? Hur delaktig vill han vara i sitt barns uppväxt? Vad händer om ni någon gång vill flytta men den andra kvinnan med hans barn inte vill?
Och hur känner du: kan du leva med honom och med hans barn och dess mor som ni ska ha ganska mycket kontakt med?
Härligt att läsa att ni har inte tänkt tanken att vara otrogna. Då är det jag som tänker fel. Och det vet jag också. Men på ett sätt känner jag mig så underlägsen jämfört med min man och alla som har varit otrogna. I stället för stolthet känner jag bara som om jag vore den "stackars lilla naiva" som inte vet någonting om det verkliga livet.
Nr 16, är han 100% säker att han vill leva mig dig? För om han är det måste han förstå att du behöver älta och det kommer du att göra längre fram i framtiden också. Alla vi försöker gå vidare, förlåta ... och ja glömma kan vi försöka, men det kommer vi aldrig att lyckas med. Men det är svårt när det finns ett barn som påminner dagligen om allt detta. Och stackars barnet kommer ju inte vara skyldig för nånting, så du får inte vara sur på henne/honom. Jag kan tänka mig att det är svårt också.
Men det viktigaste är att både du och han är överens om att fortsätta tillsammans. Om ni älskar varandra och finns viljan i er kommer ni att kunna lösa det praktiska också.
Varför vill du vara särbo nu? Vad vill du lösa med det?
Frun, min man blir ganska "trött" på mig nuförtiden om jag tar upp ämnet. Jag vet att han inte har någon rätt att vara det och det vet han också, men han vill så gärna lämna allt bakom sig att jag känner att det är bara svårt när han hela tiden påmins. Jag känner dock att jag måste få prata med honom. Under de första veckorna gick det jättebra och jag mådde bra efter våra diskussioner, men nu är det inte lika lätt att prata med honom om det. Jag vet inte hur jag hittar ett bra sätt att prata som passar både mig och honom.
Jag säger inte så mycket nuförtiden. När jag mår dåligt pga att jag tänker på hans otrohet och han råkar just då fråga hur jag mår då säger jag att jag inte mår bra eftersom jag tänker på vad som har hänt med oss. Då blir han också lite ledsen och försöker uppmuntra mig genom att säga att nu känns ju allt bra mellan oss, osv. Men jag skulle vilja älta lite. Höra vad han känner när han tänker på det, när han tänker på henne, om han gör det, osv. Men jag känner att han inte vill fördjupa sig med mig i såna frågor och då vågar jag inte fråga.
Men vad finns det för konstruktiva frågor? Hur ska man fråga, diskutera för att inte vara negativ?
Fast det beror lite på det också hur mycket han tycker om sitt jobb och sin arbetsplats i övrigt. Kanske han har ett bra jobb, bra arbetskamrater, osv. Då är det ju ganska svårt att lämna allt. Jag vet inte om jag skulle tycka detta om min man var otrogen med en arbetskollega, men t ex han har ett sånt jobb som jag vet att han inte kunde lämna.
Frun, jag är avundsjuk på dig för att du kan prata om allt när du vill. Jag inser mer och mer att jag måste vara lite egoistisk och tänka på mig också i stället för att tänka på hur min man mår när jag tar upp ämnet med honom. Jag måste ju ta mer plats i vårt förhållande. Om vi inte klarar dessa jobbiga diskussioner, varför ska vi leva ihop?!
Jag håller med dig, Hoppas, det är svårt att bara börja prata när vi har helt andra saker att tänka på. Ibland märker jag att vi pratar om nån vardaglig sak och mina tankar snurrar kring hans otrohet. Jag kan då inte ta upp det med honom. Eller hur gör du, Frun? T ex mitt i mataffären när vi veckohandlar skulle jag vilja fråga nåt ang. hans otrohet. Det går ju inte...