Ni som gett en andra chans...

Har du/ni några du/ni pratar med om otroheten?
Eller är det något som ni vill stanna mellan er två om ni hittar tillbaka?

hörde denna låten för första ggr idag.
började lipa efter nån minut bara. kan inte sluta lyssna heller. blir bara bättre å bättre ju mer man lyssnar på den.

Emilé Azar - Vi hade nåt - Melodifestivalen 2007
(sök på detta på youtube om ni är rädda för skumma länkar som har poppat upp både här å där på fl!!)





kanske ska visa den för sambon??

hur länge misstänkte ni att er samo va otrogen?
hur kom ni på honom?

eller va det han som sa nått?

frun: visst känns de förjäkligt när de har varit i ens hem, man har träffat henne och allt!
undrrar va de tänker å så efterhand?

frun: allvarligt.. ska man skratta eller gråta?

456:
Har oxå sånna dagar då det känns som m det kan funkar för framtiden.
Sen kommer dom dagarna då man likagärna kan skita i det.
Sen kan jag tänka på om han är värt det verkligen?
Han slängde bort allt för en annan och jag va tvungen å fråga honom m henne, för annars hade det nog gått en liten tid till kanske innan han skulle berätta det.

Man jag vill verkligen att det skall fungera.
Älskar honom på något konstigt sätt.

Men sen har det kommit någon dag när jag lekt med tanken hur det skulle var aå bo själv.
Ta den smidigaste vägen å skita i allt å börja leva ett liv utan män som bara ställer till det.
Det är inte vad jag vill nu, men det har hänt att man har tänkt i dom banorna.
Har inte ni det?

detsamma:
jag misstänkte nån gång ibland, 3 ggr eller det va tanken som slog mig. Men jag trodde jag va paranoid, gravid grej å vara sån.
Tänk om ja sa nått rakt ut på en gång? Kanske han inte fått känslor som är som dom är idag. Trodde oxå att han inte skulle göra detta mot mig. Han är ju annars varit ärlig om allt (vad jag vet).

Har heller aldrig levt själv. Sambon han leva några veckor själv innan jag kom in i hans liv. Tanken har oxå slagit mig att detta är en chans å börja om på nytt efter 7år (snart 8). Jag har många år kvar å hitta en ny åskaffa barn innan man blir för gammal för barn.

Skulle inte falla mig in att vara otrogen tillbaka, då kan jag lika gärna skita i att försöka. Speciellt när jag vet att det gör så ont (förutom den goda hämnden kanske).

Hur tar ni upp sakrer åting*?
Är det i speciella situationer eller bara sådär?
Skulle vilja ta upp det mer, men tycker det är jobbigt å.. jag vet inte.
svårt å bara såga saker ut i luften sådär oxå...

Nä nu jäklar mohahahahaha...
skrev i lördags här att jag funderade på å ta kontakten m henne -den andra.
Om det inte för at tjag va så deppig eller så nere som jag va just,så hae ja aldrig vågat.
idag svarade hon. känns skönt höra hennes tankar.
trodde inte hon skulle svara alls.
till mig har han sagt att han vill satsa på vårat förhållande, men tack vara att hon inte e välkommen hos några av sina föräldrar å istort sätt blivit utskickade (tack vare deras resp.) så vill han inte säga uppvänskapen förrän det har ordnat sig. hon flyttar inom nån vecka och har det svintufft, det vet jag..
så det känns fel att han lämnar "själva vänskapen" men när det har ordnat sig (vilket är snaaaart så har hon bett mig ställa honom mot väggen (vilket hon ville att jag skulle göra ikväll, men har för dåligt samvete mot henne) INGA MORALREJER tack.
Han skall få sitt snart å välja.
tack vare att hon svarade på mina frågor så känner jag mig inte lika "mesig"...
hon vill som jag att han skall välja (vilket han inte har gjort.)
själv tror jag att han vill försöka med mig, men skulle det inte funka så väljer han henne, vilket jag skrev tillbaka.
vi skall prata lite på msn å så, sen blir det andra bullar i helg då jag har säker fakta och han inte kan säga elelr göra något utan att han gör bort sig!
låter sjukt allt detta men jag vet nog va jag pysslar me (hoppas jag)..

jorå men han säger saker så milt för att inte såra. därför får man dra ut saker ur honom.
det är han jag är arg på, inte henne!
han har en familj å ta hänsyn till, hon har inget å ta hänsyn till.
han har sagt att han vill satsa på oss igen för att inte slänga bort allt å se vad som händer.
å inte träffa henne. men han vet inte t 100% vad han vill.
men hoppas att han får reda på det
de e jätterörigt.
men jag vet och det skall han oxå få reda på. skall ställa ett ultimatum inom några dagar när han har fixat sitt (hon vill oxå få slut på allt..
undertiden skall hon å jag reda ut lite av det han sagt.
se om han varit ärlig eller inte (svårt å lite på honom när han har gjort som han gjort.
har han varit ärligt, kan jag lite lite mer på honom å satsa p åhonom, har han inte så är det adjöss..

rörigt ja vet, men jag vet vad jag gör...

www.familjeliv.se/Forum-9-202/m22637279.html

har inte varit här å kollat på några dar
blev lite knas när jag förklarade sist.
men här är de stora dragen hur det ser ut.
förnuftet säger att jag skall gå, men mitt hjärta tror inte att de e över än och ger han oss en chans så tror jag att vi kommer lösa detta om båda vill innerst inne.. men som sagt så finns det en liten del som säger att jag skall, en lite en del att jag skall stanna

detsamma:
Behöver inte svara. Men jag är ju där själv som du va!! Vad fick honom å välja? Visserligen har ni så mycket mer än vad han å hon hade. Själv väntar jag på att han skall välja, men skrev ett brev t honom igår om lite saker. Och skrev att än så länge finns jag kvar men vet inte hur länge till.
Känner mig patetisk och som en idiot att jag stannar, men jag är villig att försöka av många anledningar, precis som ni andra är.
Fast detta är ändå annan situation oxå.
Men det har funnits vissa dagar när jag varit redo å börja packa mina saker, men det är inte det jag vill just nu.
Menom inget händer snart så kommer jag att säga att jag letar reda på nytt ställe å bo på. Varför ska det vara så svårt för?

detsamma. jag vill ha ett liv med honom - en framtid. han träffar henne inte alls ofta, bara när han kör via jobbet ibland, hon bor några mil härifrån. det är det som fått mig å hoppas! hon finns långt bort härifrån och jag skulle märka om han skulle ta tid å besöka henne. men jag pressar honom på att jag vill ha ett svar och får ja inte det inom en snar framtid så kommer jag be honom å välja alt. planera högt om att säga upp lägnheten osv för han ska fatta att ja inte kommer å vara kvar en evighet, då kan jag ha roligare i mitt liv...

Nej de e de inte. hade varit värre om de trffats varje dag och hon bode i samma stad! Saken är att jag funderar på å ge semestern ut (om 4 v) och se vad som händer. Men det har varit många ggr jag funderat på å ge upp och tvinga honom å välja. Men för de innebär det inte att det blir rätt beslut. Pushar lite så han är medveten om att dagarna inte bara passerar.. Får se vad som händer. Kanske inte står ut så länge utan ställer ett krav vilken dag som helst. Funderar på detta hela tiden hur jag skall göra, men väntar så länge jag står ut..

Anonym (456) skrev 2007-07-18 18:16:38 följande:

Jupp. Samma här bedragen.. Han har bett om förlåtelse för vad har gjort och han säger att han skäms. Mycket möjligt att han gör. Men varför ska det då vara så svårt att bestämma sig har han vill ha det då? Tror att allt har blivit som ett "gift". Det är spännande att ta sig tid å smyga å greja. Försöka hålla det hemligt osv. Men nu när jag vet allt så kanske det har blivit svårt att sluta m allt. Kansker inte lika spännande längre när jag vet om allt osv.
Han går på semester nästa v och då blir de svårt för honom å dölja att han träffar hhenne. Om jag pallar semestern ut så kommer jag begära ett beslut efter den eller så går jag. va nära häromdan att säga att jag ger upp. Men jag vill samtidigt inte göra det.
Va lessen häromdan, pga av andra grejer som skett oxå.
Precis som om man inte va trött psykiskt och fysiskt så bröt jag ihop av allt som skett den senaste tiden. Sa till honom att jag bara lurar mig själv och jag vet ju hur detta kommer sluta. Vet inte om han hörde redigt (han tröstade mig), jag snyftade en del bland orden. Men hoppas det så han inte tror att jag väntar hur länge som helst.

bedragen: Känns som jag oxå är nära ett beslut med. Speciellt den senaste veckan å säga att jag ger upp. Men så kommer man in här å se alla andra svikna kämpa för det man tror på och det får en att försöka lite till.

Men händer det ingetsnart så ger jag jag upp. Ska försöka ta lite mod å prata ikväll. Men jag vet inte vad jag skall säga, men det finns en del..
Varför ska det vara så svårt för?

nr 16.
Sambon är likadan. Han vet inte vad framtiden kommer med heller.
Men det känns som att allt har en process och ju längre tiden går, desto starkare blir jag när jag lämnar honom (om de blir så)
Jag ger semestern ut för å se hur det är mellan oss. Sen ger jag honom några dagar å betsämma sig annars lämnar jag honom.
Det är det sista jag vill, kommer å vara förkrossad när den dagen sker. Hoppas att jag känner mig tillräckligt stark för det beslutet bara när dagen kommer.
Men jag känner mig irriterad på allt å alla och vill vara samma glada mig igen om förr. Vill ha känslan att det är mig han saknar, han vill komma hem t sin familj, känna mig älskad och behövd, lite som förr.

Den senaste tiden har han sagt saker och ting som låtit att det är mig han bestämt sig för.
Sagt saker som har m framtiden å göra. Men inget som betyder särskilt mycket för mig, för att det är som det är nu.
Nu har han semester, kanske blir bättre mellan oss nu. Han måste ha bra skäl för att kunna träffa henne. Att han ska göra något annat, för hon bor ca 30 min ifrån oss enkel väg...

querty. förstår vad du menar. Man hoppas in i det sista och det sista är att man vill lämna den man älskar. Men det är mycket jag har tänkt på att om det är värt att fortsätta eller inte under denna period som varit. Sen har jag kännt att jag måste på nått sätt bygga upp allt och känna att jag är redo att lämna honom. Visst jag har kunnat ta mitt pick och pack å lämnat honom för länge sen. Men jag vill känna att nu är tiden ute, jag har inget att hämta mer. Istället för att sitta m en nyfödd, tankarna snurrar och blir helt deprimerad och stänga av mig från omgivningen igen.
Allt har en process, denna gången vald jag att stanna kvar, låta saker ha sin gång för att få känslan att det är dags att gå vidare. Och lämna honom när jag är redo för det.

Svårt att förklara allt.

samma här..
Nu ska vi åka iväg ett par dar till lite släkt.. Lååångt ifrån denna stad (och där hon befinner sig. Får se hur det går, men ska bli skönt nu.

På nått sätt känner jag mig starkare för varje dag och när vi kommer hem så är det dags å prata igenom lite och sen jäkla ig får vi se om de e slute sen elle inte. Tänker inte acceptera denna absurda situation (vilket jag inte gjort men gett honom en chans å avsluta det hela m henne). Känns bra å allt när jag tänker på detta men när dagen kommer så kommer det vara svårt.
Då är jag inte längre så stark men däremot lite mer självsäker.
Ska låta bli å tänka på detta nu. ´Tar det när det är dags.

Anonym (Nr 16) skrev 2007-08-08 12:20:53 följande: