Ni som gett en andra chans...

Hej. Jag skrev i början på tråden. har läst lite här sen från och till. Hoppar på igen, då jag behöver ert stöd och råd.jag och min kille har två barn i hop. hade hus, bil oach allt det där. var ihop i 8 år. Någon gång efter andra barnet gick det snett. han blev mer och mer sammanbiten. och till slut nån gång förra sommaren berättade han att han ville separera. Tyckte vi hade det dåligt. jag gick och mådde skit i säg 7-8 veckor, då andra stenen föll...Han hade känslor för nån annan, had efått det i samband med vår separation. Tror inte han hade nån sexuell kontakt med henne, förrän han flyttade ut. kan inte se annat än att de träffats på jobbet. Vår separation var jättejobbig. jag kämpade på med jobb och att ta hand om våra barn och villan. Fick bra stöd hos en psykolog oxå. Var även med min fd på familjeterapi några gånger. Vi sålde villan. Fick varsin lägenhet. barnen bor varannan vecka. Han blev sambo med andra tjejen rätt fort. jag träffade en kille under en period som fick mig att må bättre, men han visade sig inte vara rätt så jag bröt upp till slut. I juni månad började min fd höra av sig. Skickade meddelande, dök upp med blommor, ville umgås med mig och barnen. Han hade gjort slut med andra tjejen. Hon hade flyttat ut. Hade aldrig varit bra där. Nu har vi dejtat i sommar. barnen är överlyckliga. Två veckor av semestern var ljuvliga. Trots att den andra tjejen ringer och gråter, hittar på svepskäl för att de ska träffas. jag ecepterade tyst att de måste göra klart det de haft ihop. Men det fortsätter. Hon hittar på alla möjliga fånig saker, han har glömt en tröja där, hon har kvar nån mascara hon ska ha osv. Hel atiden. Nu har hon sökt jobb 15 mil härifrån, även lägenhet. Hoppas verklien hon packar sig härifrån. Han säger att han itne vill göra henne illa, att han absolut int evill ha henne igen. De är klara med varann. Men han sårar ju mig när han vill göra henne glad!!! Arg!!! Blir tokig. Han är lugn som en filbunke, har spisat av henne snabbt när jag lyssnar flera gånger. men jag vet att hon går till hans avdelning på jobbet ofta. Hon jobbar ju inte så långt därifrån, samma firma. vet ju inte vad de säger när jag inte hör. Häromdan hade de stått och snackat i en timme på jobbet.( jag känner andra där). vad gör man? Jag har sagt ifrån flara gånger. Han tycker itne jag ska vara misstänksam, han vill inget med henne. Saken är den att han blir lite knepig när han haft kontakt med henne. Ungefär som att han inte vet om vi ska satsa 100%. Behöver tid för mig själv oxå säger han. Måste hitta sig själv. jag är medveten om att vägen tillbaka blir lång, om det överhuvudtagen går. men är vi bara övernens om att hon andra försvinner ur bliden, och att vi vill försöka så blir det ju lättare. Känns inte riktigt bra det här. Ville skriva av mig lite. Knanske nån som har lite råd till mig?