Anonym (qwerty) skrev 2007-08-01 14:18:49 följande:
Men skulle aldrig tillåta mig själv att sjunka så lågt att vänta på honom när man bestämmer sig för mig eller den andra kvinnan. Jag förstår bara inte.
Håller helt med! Jag skulle aldrig någonsin låta mej trampas på genom att sitta å vänta på att HAN, den otrogne skitstöveln, ska välja om han vill ha mej eller den han satt på! Det är då totalt ute ur min värld att förnedra mej själv på det viset så jag skulle hellre gå i cellibat för resten av livet...
När min sambo hade sin "period" hade jag ju misstänkt det en tid och frågat men han förnekade. Jag försökte lita på honom men något sa mej att han ändå gjort/gjorde nåt han inte borde. Den andra tjejen väntade då och hoppades på att få honom tillbaka, vilket jag visste att hon ville. När jag en dag fick tillfälle att få fram allt svart på vitt och konfrontera honom så erkände han till slut och blev helt konstig, han verkade först knappt fatta att han gjort något fel och jag var förstås arg som ett bi, jag hatade honom länge och väl och sa en hel del mindre trevliga saker innan jag förlåt honom. Ett par dagar efter vi breakat och jag började så smått ignorera honom totalt började han få panik över vad han gjort, skrev dikter,ringde,sms:ade,skrev brev och gud vet allt dagen lång. Jag struntade i honom och började så smått dejta lite andra för att inte riskera att falla tillbaka enbart för att man kände sej ensam och behövde uppskattning. Sen efter några veckor när allt lugnat sej(och jag visste då att han även sagt till den andra tjejen att han inte ville vara med henne även fast jag lämnat honom och han kände sej ensam) började vi så smått träffas igen och prata om det som hänt och då först förlät jag honom helt, sen om vårat förhållande kommer vara hela livet eller ej kan man ju aldrig veta men man hoppas ju och utgår från det just nu i alla fall. Jag vet att den andra tjejen blev väldigt besviken då över att hon inte fick honom så jag kan trösta mej med att han valt mej för att han vill det och inte för att hon inte vill ha honom... Och det var på mina villkor och jag som gav honom nåd så att säga, inte tvärtom att han fick bestämma.
Men ja, jag kollar hans telefon då och då, det tror jag inte han har några problem med och ibland gör jag det när han är med. Han låter den ju alltid ligga framme nu osv. Förut var han så rädd om den så man skulle tro den var gjord av nåt ömtåligt... Nån enstaka gång har det väll hänt att han har raderat också men det är ju inte så konstigt, det gör jag också då man inte kan ha 500 gamla sms liggande i telefonen precis. För det mesta finns det en hög sms å det brukar mest bara vara dom från mej eller ibland någon kompis. Jag lärde mej dock en fiffig grej under hans otrohetsperiod och om man har en sonyeriksson telefon kan man gå in på "skriva sms" och sen trycker man på skicka så kommer dom man senast skickat till fram, lätt som en plätt att se om det finns några okända nummer där ;)
oj nu har jag skrivit superlångt, hoppas ni inte somnat!
