Ni som gett en andra chans...

Jag sitter i samma båt... vissa dagar är tyngre än andra. Tyvärr så är all tillit och förtroende borta. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra! Jag är misstänksam mot maken.
Det handlar om ett sorgearbete som man måste igenom. Jag har sagt att jag kommer att anklaga, misströsta, vara jätteledsen och jättearg om vart annat....den biten får han faktiskt acceptera. OM han anser saken vara utagerad för egen del, så innebär det inte att den är det för min del. Kan man diskutera och komma fram till var man själv gick fel. Hur det än är så är det aldrig ens fel att två träter. Nej, jag vill inte försvara sådana handlingar, Jag vet hur otroligt ont det gör. Men jag tror att någonstans inom oss så finns svaret. Det kan vara att man inte ger/får bekräftelse, att man inte är lyhörd för vad den andre vill. Blir man inte sedd och inte förstådd så kan det mycket väl hända. Jag såg aldrig att jag och maken hade problem... blind... ja, kärleken är väl det! Men jag är övertygad om att man kan komma vidare, även om väljer att stanna eller ta tillbaka...

Om man väljer att ge sin partner en andra chans efter en otrohet, så inser man säkert också att det kommer att ta tid innan man hittar tillbaka. I mitt fall måste maken verkligen visa att jag kan lita på honom. Jag är misstänksam, speciellt om han kommer hem från jobbet och inte säger så mycket.. då får jag mina hjärnsläpp och funderar.. och måste bara fråga hur han mår, om han har haft kontakt med kvinnan han hade en affär med! Svaret blir ju givitvis nej, han har inte haft kontakt med kvinnan.. ändå så är jag misstänksam.. och funderar på om han verkligen talar sanning.. Det är så skitjobbigt. Men jag ska klara av den här biten också...