Hej igen!
Ja, jag tyckte också det var konstigt att jag inte fick ta några blodprover, men antagligen gjorde han någon slags uppskattning (kvinnor med den här typen av äggstock kanske i genomsnitt får ägglossning ca 2-3 ggr/år)???!
Kanske tyckte han att det var onödigt i dagsläget att fastställa det eftersom jag sa att vi inte försöker få barn just i dagsläget?
Visst kanske jag har ägglossning fler gånger, men det kan ju också vara färre.. Efter att jag slutade med p-piller förra sommaren hade jag regelbunden mens såvitt jag kommer ihåg (4 v emellan)- tror ni att jag hade ägglossning då?
Jag fick ett nytt recept på p-piller nu, ska kolla om det "fungerar" (jag hade mycket mellanblödningar förut när jag åt det)..
Fast egentligen vill jag sätta igång och göra en bebis NU! Efter att ha fått den här "diagnosen" så känns det som om jag inte kan vänta tills jag är nästan 30 med att börja försöka, för jag har förstått att det kan ta lång tid, både "naturligt" och om man tex måste göra IVF eller dyl. Då är det ju ingen fördel att vara 35 direkt...Men det skulle ju kunna gå ganska snabbt också, men då är det ju självklart väldigt välkommet, kommer vara så himla glad och tacksam om jag blir gravid.
Hela min tonårstid har jag ju gått och varit "rädd" för att bli gravid, varit supernoga med p-piller, lärare och föräldrar har varnat och sagt att man måste skydda sig, gör man inte det blir man med barn osv osv Det var aldrig någon som varnade mig för att många kvinnor kanske inte alls har ägglossning öht.
Och varför, varför kläckte min läkare inte ur sig att jag kanske inte har ägglossning varje månad sist jag var där?!
Visst är jag ganska ung, men han kan ju omöjligt veta när jag och min sambo vill börja försöka? Tänk om jag inte luskat fram en massa info och beställt en ny tid- då skulle jag trott att allt var som det skulle och vi kanske skulle försökt ett helt år utan resultat helt i onödan?! *morr*
Det är nog som du säger, Sara78, att det är ökad risk för livmoderhalscancer om man inte får mens regelbundet, men jag var så himla uppgiven när jag skrev inlägget igår..
Idag känns det liiiite bättre, men jag är fortfarande så himla förvirrad och ledsen.. Stort TACK för att ni skriver, det hjälper mig att reda ut mina tankar och dessutom få veta att jag inte är ensam om det här trots allt!