• Scrapmom
    Luddvar skrev 2007-05-02 22:57:20 följande:
    Annars kan det ju vara bra att överkomma sin rädsla istället för att be om snitt.  Det går att föda barn vaginalt och rädsla är inte farligt fast många verkar tro det...
    Tack för idiotförklaringen...Skrikandes
  • Scrapmom

    Jo, tack jag vet att man kan överkomma sin rädsla, för jag har gjort det själv. Men jag har f*n ta mig fått jobba för det, och ett snitt var länge det enda alternativet för mig.
    Att utesluta möjligheten till ett kejsarsnitt och avfärda en persons rädsla som nåt trivialt tycker jag är otroligt kränkande.

    TS har kämpat med sin rädsla men har tydligen inte kunnat komma över den och borde kanske för sin egen sinnesro och för att kunna njuta av sin graviditet ha fått åtminstånde diskutera ett alternativ till vaginal förlossning.
    Att förlösas med kejsarsnitt är väl ingenting att skämmas för, man är väl inte mindre kvina för det?? Självklart ska inte möjligheten utnyttjas av "bekvämlighetsskäl".


  • Scrapmom
    gustafssons skrev 2007-05-02 23:11:56 följande:
    jag känner mig värdelös för att jag inte kunde förlösas på vanligt sätt...Såna tankar kan nog komma efteråt även för det som har planerat snitt..
    Ja, det kan det, men det är långtifrån alla som känner så. Och att ha ont i 14 veckor efter ett snitt måste väl ändå betraktas som yttest ovanligt?
  • Scrapmom
    Luddvar skrev 2007-05-02 23:15:09 följande:
    sydskåning Jag har också varit rädd inför förlossningar. Och jag har även blivit snittad en gång. Akut med mitt första barn-.. Så JAG vet att snitt inte är den lätta utväg många får för sig. Mina tre vaginala förlossningar gjorde ont så klart men jag mådde mycket bättre efter dem iallafall än efter snittet. Första vaginala tog 18 timmar... Andra tog ca 4 timmar. Sista tog 6 timmar.Vem har sagt att man är mindre kvinna för att man snittats? Värst vad arg du var då.
    Ja, jag tenderar att bli det när folk idiotförklarar mig.

    Jag sitter inte här och uttalar mig om snitt baserat på vad jag tror, jag har också blivit snittad, akut under min första förlossning. Jag vet också att det inte är den dans på rosor många målar ut det som, men för en del är det kanske ändå bättre än den psykiska påfrestningen en vaginal förlossning innebär för dem?

    När du säger att man ska komma över sin rädsla istället för att be om ett snitt så låter det på dig som att det är bara de svaga som väljer ett snitt, och det tycker jag är orättvist.
    Självklart tycker jag att man ska jobba och kämpa som en tok för att komma över sin rädsla, och inte se ett ks som en snabb utväg, men jag tycker inte att man ska ta bort ks som ett alternativ för de som verkligen behöver det.
  • Scrapmom
    Luddvar skrev 2007-05-02 23:33:10 följande:
    sydskåning Nej, jag säger inte att de som vill ha snitt är svaga. Men jag förstår att läkaren inte drar upp det som alternativ så fort någon är rädd.  Först går man på samtal. Sen kan man diskutera de olika alternativen. Och naturligtvis ska man snittas om det verkligen är ett måste.
    Men det är ju det jag undrade, TS har ju varit på flera samtal men det har inte hjälp mer än för stunden. Är det inte konstigt att läkarna där inte har märkt av hennes rädsla? Det var så jag menade, inget annat.
  • Scrapmom
    Orkiden80 skrev 2007-05-02 23:35:57 följande:
    Borde man inte vara mer rädd för en medelstor bukoperation än för det naturligaste som finns???
    Borde man vara rädd för spindlar? Rädsla är inte alltid en logisk känsla tyvärr.
  • Scrapmom
    Luddvar skrev 2007-05-02 23:40:14 följande:
    sydskåning Hon kanske inte är hysteriskt rädd utan mer " normalt" rädd som många gravida kvinnor är. Fast det vet ju bara TS själv.Och läkaren kanske har tolkat henne som om hon faktiskt klarar av en vaginal förlossning till. Hennes första var ju både bra och snabb. Det är naturligt att vara rädd, särskilt inför andra förlossninge då man vet hur ont det gör.*aj*  Men det finns smärtlindring att få som är effektiv.
    Jo, det är klart, TS har kanske inte varit så pass rädd att läkaren har reagerat, eller åtminstone inte visat det.
    Klart man kan bli rädd när man vet hur det är. Jag har själv haft superpanik inför denna förlossningen och då har jag inte ens slutfört en vaginal förlossning. Fast i mitt fall har det ju varit det som varit jobbigt, att jag inte ska klara det denna gången heller. Men jag har som sagt jobbat så svetten lackat för att komma över paniken och ersätta den med acceptans och förväntan.
    Om man inte tar tag i saken utan kör lite på förnekelse så står man ju helt plösligt där, och då förstår jag att man blir skiträdd, rent ut sagt.
Svar på tråden Jag vill inte föda!