hej....ledsen för att jag känner att jag kommer aldrig blir gravid.

Jag försöker verkligen förstå hur ni känner, men jag kan inte....Är magen så viktig?... Visst är det väl ändå själva BARNET som är viktigast, inte graviditeten? Så kände jag i alla fall, när det stod klart att jag och min man var lågfertila.
Nu är jag lycklig mamma sedan ett år tillbaka, och vår son liknar oss så fruktansvärt mycket. Inte till utseendet förstås, han är ju född på andra sidan jordklotet...

När jag väntade mitt barn bar jag honom inuti hjärtat istället för under det.
Nu skyddar vi oss mot graviditet. Vi har ju redan det barn vi vill ha!

Vad jag vill säga är att ni som försökt länge kanske slösar bort era bästa år på onödig sorg. Kanske kunde ni börja lite att "think outside the box". Det krävs ingen förlossning för att kunna känna villkorslös kärlek. Att adoptera var en helt otrolig upplevelse för mig, jag är jättestolt att just jag blivit utvald bland många andra att bli mamma till just detta barn.
Och mamma blev jag när jag fick mitt barn i famnen, luktade på det, och hormonerna sprutade....(och det är samma hormoner som när man förlöser)