hej....ledsen för att jag känner att jag kommer aldrig blir gravid.

mitt hjärta värker när jag läser dina ord! Och jag känner igen mig i det du beskriver. Känslan av att hata sin kropp, sina jävla fucking kropp som inte ens kan göra det mest naturliga - få barn. Jag vet.

Men du...den dagen du bestämmer dig för att ett barn är ett barn, oavsett hur du får det så kommer det bli lättare! Jag lovar. Vissheten att "jag kommer att få ett barn frågan är bara när" lugnar en på ett märkligt sätt.

Det är väntan som är jobbigast. Eller var det för mig iaf.

att vara barnlös är som en kris som om man kan mäta smärta kan jämföras med att få ett cancerbesked. Detta har jag läst någonstans. smärtan är outhärdlig!

Åååh, jag vill bara krama dig nu. Jag håller alla mina tummar för att det snart blir en liten bebis att krama och pussa på!

Chinchin: Grattis till ert barn! Jag tror att det är en process man måste gå igenom i sin takt innan man kan känna att barn är barn och det spelar ingen roll om det är ett bio eller inte. Jag kände det relativt tidigt men ville ändå försöka få bio. För mig var inte sorgen i om jag skulle få barn utan NÄR! Men sen så tror ajg också att det kan vara som Big eyes säger att adoption helt enkelt inte passar alla. Min man hade svårt att förlika sig med tanken och jag ahde mentalt börjat förbereda mig på en separation om han inte skulle gå med på att adoptera. Nu löste det sig för oss på annat sätt så vi slapp separera...