såå ledsen..

Nej men usch vad tråkigt! Jobbigt att få höra sånt där, även om den som sa det säkert inte menade något illa utan bara var obetänksam/småkorkad. Det är så tråkigt med den typen av små vardagsfördomar som inte går att göra så mycket åt. På sätt och vis hade det ju varit enklare om människan sagt något riktigt elakt/rasistiskt för då är det ju så uppenbart. Här är det mer subtilt.

Ja, vad ska man säga? Jag lider med dig och det bästa är väl att jobba på att förstärka sitt eget skinn på näsan. Man kan inte alltid ändra på hur andra är även om det skulle vara bra.

hej! Jag vet inte riktigt vad han står för hans dotter har en pojkvänn från indien och han är oxå adopterad. Han heter John men ingen av oss som jobbar har hört honom nämna killen vid namn utan han nämner honom som " jennys mörkhyade pojkvänn"
så jag tror faktiskt inte det var ngt han bara raspla ur sig. Tyvärr. Men det är så inskränkt här ute på vår ö. Speciellt bland de äldre. Jag är en av de första som blev adopterad här och mamma fick ofta höra små gliringar när jag kom hit.

..det verkar ganska klart och tydligt var han står om han benämner sin dotters pojkvän på ett sånt sätt...

Som invandrare har jag stött på MYCKET rasism..mest smygrasism, för att JAAAAG är INTE rasist men ....
Ja ni vet , du är okej men inte andra invandrare stuket....

Tråkigt att det är så inskränkt där du bor...tyvärr är smygrasism det vanligaste..Vanligare än alla vill tro.Har förlorat många sk vänner på det.

Jag har många invandrarkompisar som jag gick i gymnasiet med och jag lider med dem. De är lika svenska som vem som helst men endå ryker de på ena gliringen efter den andra.
Riktigt så illa är det inte för mej. och jag har aldrig blivit retad i skolan eller under min uppväxt. Det har kommit nu mer tydligt och jag vet inte heller varför jag tar så illa vid mej.
Är en stark person men efter jag varit i sri lanka och hälsade på har det även där kommit mer kommentarer som att jag skulle vara otacksam mot mina adoptivföräldrar som sökte upp bio föräldrarna och att jag ska vara tacksam över att jag fått en ny chans osv...
Nåja..det är väl bara att sträcka på sig och visa sig stark.

Tycker faktiskt att ju äldre man blir ju tydligare blir det att man inte anses svensk av allmänheten. En sak är ju när man är liten och är med sina föräldrar då är det uppenbart, likaså när man går i skolan. Men efter 20-års strecket så är det nog svårt att definiera oss adopterade, svårt att veta om vi är invandrare eller om vi har gift oss så att vi har fått ett svenskt namn. Jag har iof en viss förståelse för det enda de ser är ju det yttre men det brukar reda sig så fort man talar "ren" svenska. Undrar ibland hur man upplevs nu när man går med sin pappa, om folk tror att det är ens man.
Värst var nog när jag var utbytesstudent i USA när jag var 16 då var det ett par amerikanska grannar som presenterade mig inför ngra andra som adopterad och att jag inte var en RIKTIG svensk och att mina föräldrar hade varit barmhärtiga och tagit emot mig i sitt liv. Jag blev så upprörd att jag bara gick därifrån.

Klart att såna här kommentarer sårar men man får nog stålsätta sig, bli upprörd och sen gå vidare. Det lär ju inte vara de sista kommentarerna man får i sitt liv.

Jo det är nog så. Men det var bra att du gick därifrån. Ibland blir man så paff för vad man kan höra.
En liten lustig sak dock.
När jag jobbade i Indien ett par månader efter stundenten och skulle resa hem så kom min pappa för att möta upp mej i bombay.
Eftersom flyget inte skulle gå förens morgonen efter tog vi in på ett billigt hotell för att sova.
När vi checka in och visade passen tittade han i receptionen först på mej och sen på pappa och frågade tillslut vem jag var.
Pappa sa naturligtvis "min dotter"
men nä det gick han inte på utan fråga igen.
Ja men det är min dotter sa pappa igen
och då skratta bara han i receptionen och ruskade på huvudet och gav oss nyckeln.
Pappa blev helt förstörd och sa att han måste trott att han raggade upp mej på "stan" och tog mej till ett billigt hotell för en natt..
Kan ju säga att jag var klädd i sari med..*S*

Vid tillfälle kanske du ska referera till någon i den rasistiske mannens närhet som "den ljushyade". Eller kanske kalla honom själv för detn ljushyade, vad var det nu du hette. Om det passar in någon gång-då kanske han reagerar på hur han beter sig. För det verkar ju vara någon du träffar då och då och då är det ju svårare att strunta i honom.

För cirka 10 år sedan arbetade jag en sommar på ett sjukhus där det arbetade en ung tjej som troligen var adopterad från Indien. Flera patienter frågade mig var hon kom ifrån, ja svarade att jag inte visste. Patienterna verkade tycka att hon var söt och intressant. Det varsom om de tyckte att det var spännande att träffa en person med ett utländsk utseende, för många äldre antagligen den första. Hon var mycket omtyckt. Jag vet inte vad jag skulle svarat dem, eller om jag fått en liknande fråga idag. De menade absolut inget illa.

Usch, ja då verkar han vara riktigt trångsynt. Vad tråkigt det är med såna människor!

När jag flög häromsistens så var det en invandrare (bar slöja, bröt på annat språk, samt talade turkiska jättefort) som pratade i telefon precis innan flyget skulle lyfta. Eftersom jag är flygrädd ville jag påpeka att man inte får ha telefonen på när flygplanet är i luften. Jag tvekade dock eftersom det kändes som jag skulle skriva det på näsan på henne och att hon skulle tolka det som att jag sa så bara för att hon är invandrare och inte förväntas veta. Jag sa det till henne och mycket riktigt fick jag ett snäsigt svar att "det är ju självklart". Faktum är att jag tror hon kände sig diskriminerad fast jag hade sagt detsamma till en svenskfödd vit man på 50 år!