För några år sen tog jag kontakt med Barnens vänner (fd. Sri Lanka barns vänner)och fick lite info och prisuppg. på hur mycket det skulle kosta om dom hjälpte mig att leta efter min biomamma. Men jag kom inte så mycket längre.
Har en kompis som oxå är adopterad från Sri Lanka men hon är inte alls intresserad av att träffa sin biomamma. Jag är nog oxå väldigt kluven.
Ni som har gjort det: känns det konstigt? är det som att träffa vilken vilt främmande människa som helst eller känner man någon slags samhörighet?