Ja, min make gör det ibland.
Under åren har jag haft några älskare och jag tror de flesta av dem har gjort det.
Jag gillar att bli slickad så och de flesta gånger gör det mig lite extra tänd.
Jag har aldrig slickat min egen man så. Men med en eller två av mina älskare har jag gjort det flera gånger. Jag tycker själv att det är hett ibland att få göra det, och de har nog blivit extra tända av det.
Ja, min make gör det ibland.
Under åren har jag haft några älskare och jag tror de flesta av dem har gjort det.
Jag gillar att bli slickad så och de flesta gånger gör det mig lite extra tänd.
Jag har aldrig slickat min egen man så. Men med en eller två av mina älskare har jag gjort det flera gånger. Jag tycker själv att det är hett ibland att få göra det, och de har nog blivit extra tända av det.
Som jag redan har skrivit, om någon har gjort ett eget val att göra en negativ tolkning, utan att känna till några fakta, och därmed har skapat sitt eget missförstånd, så skulle jag uppskatta att få reda ut det missförståndet.
Jag vet att flera medlemmar i sådana här trådar (särskilt en medlem?) brukar välja att göra sina egna negativa tolkningar och antingen av avsaknad av normal begåvning (?) eller av ren illvilja (?) sedan väljer att fastna i sina egna ful-tolkningar.
Jag erkänner att det var mot denna bakgrund som jag medvetet valde att utelämna viss information.
Du innehar uppenbarligen den begåvning som vissa saknar, du har det som krävs för att fråga.
Jag har haft flera älskare för att jag och min man, båda tillsammans, har valt det och att vi är ömsesidigt överens om att vi själva väljer att leva vårt liv på detta sätt. Åtminstone just nu.
För att förtydliga och undvika missförstånd kan jag berätta att det var min man som tog initiativet till detta och det är oftast min man som väljer min älskare, eller medverkar aktivt när jag väljer min älskare.
Aldrig har jag gjort något sådant eller träffat någon annan man utan min makes godkännande OCH hans aktiva uppmuntran till det.
Vårt eget sexliv, min make och jag, har pågått i många år nu. Det är bra, vi är båda nöjda och ingen av oss har gett uttryck för att vi skulle sakna något.
Vi är väldigt öppna med varandra och jag bedömer att vi vågar prata om allt.
Han har aldrig sagt något eller visat något som skulle tyda på att han önskar att jag ska slicka honom i rumpan.
Jag har inte känt någon lust till det för min egen skull och jag önskar inte få slicka honom i rumpan. Jag har inte frågat honom, kanske för att det skulle kännas onaturligt för oss att ta upp frågan efter alla dessa år?
Men självfallet är han fri att fråga om det om han vill, likväl som vi båda är fria att fråga om vad som helst.
Det var min man som på eget initiativ började att slicka mig i rumpan, jag var lite tveksam i början, men med tiden och med vana har jag kommit att gilla det.
Min man vet mycket väl, han accepterar det och är ok med det, att jag gör en hel del saker med mina älskare som jag inte gör med min man.
Detta är självklart för oss, min man accepterar det utan minsta problem, för om allt var precis lika som med min man fanns det ju ingen anledning att ha någon älskare.
Min man har själv tittat på (vid något tillfälle deltagit aktivt) när det förekommit att någon eller några av mina älskare har slickat mig i rumpan. Men jag har inte slickat någon av mina älskare medan min man har varit närvarande.
När det har hänt att jag slickat en älskare i rumpan så har det varit bara jag och älskaren och för att jag själv är extra tänd och känner lust till att göra det, och lust till att göra min älskare extra tänd.
Ibland vill min man att jag berättar om mina upplevelser med någon av mina älskare, vid de tillfällen jag har haft egentid med älskaren utan min makes närvaro.
Men med tiden har det blivit allt mindre av att han vill att jag ska berätta allt eller ens mycket om det, och numera begär han aldrig att få veta alla detaljer.
Därför har jag inte berättat om att det har hänt att jag slickat någon av mina älskare i rumpan. Min man måste inte känna till alla detaljer och han har inte bett mig att berätta alla detaljer.
Min make och jag är överens om att sådana saker som att kräva absolut rättvisa, eller att hänge sig själv till att känna avundsjuka eller svartsjuka, det är sådana känslor som begränsar oss, som gör oss mindre glada och lyckliga, och det är känslor som är negativa för vår relation och för vår ömsesidiga kärlek. Vi jobbar aktivt och vi hjälper och stöttar varandra för att undvika sådana negativa känslor.
För mig skulle det innebära negativa känslor om min man var med en annan kvinna. Hos mig saknas tillräcklig förmåga att klara att överkomma dessa känslor. Detta förstår och accepterar min make.
Min make däremot känner inga sådana negativa känslor för att jag är med en annan man. Om han initialt vid något tillfälle hade någon sådan känsla så hade han tillräcklig förmåga att överkomma dessa känslor.
Min make har accepterat denna skillnad i våra förmågor att hantera sådana känslor och han har gjort sitt eget val att både acceptera upplägget och uppmuntra mig att gå vidare i detta, för han vill inte att vi båda ska gå miste om alla möjligheter och upplevelser bara för att vi inte har samma förmåga att göra det på exakt motsvarande "rättvisa" villkor.
Han vill inte att vi ska gå miste om allt det som vi har möjlighet att få uppleva bara för att vi inte klarar att få precis allt. Han vill inte att "Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket".