Min mamma super ihjäl sig`!?

Hej TS!!
Hjärtat fastnade nästan i min halsgrop när jag läste vad du skriver.
Jag har levt med en mamma som funkat EXAKT likadant i hela mitt liv.
Jag funderade EXAKT likadant som du gör. Hur mycket ska hon orka??? När kommer telefonsamtalet om att någon har slagit ihjäl henne eller hon har supit ihjäl sig??

Jag gav min mamma en utstäckt hand, där jag tydligt visade henne att behöver hon hjälp så finns jag där o stöttar henne till 110%. Men HON var tvungen att komma på att hon faktiskt hade problem. Och varje gång jag pratade, bönade, skällde på henne, så slog hon dövörat till. För hon hade inga problem.
Till slut orkade jag inte mer och drog mig tillbaka, men lät henne ändå veta att när hon kommer till insikt.. så finns jag där. Och mer än så kan du inte göra. För man sliter ut sig själv. Nu vet jag inte om du har barn.. men din familj behöver dig också. Du behöver dig själv.
Att ständigt gå och oroa sig o undra (det gör man ju iofs ändå, även om man väljer att dra sig undan) det tär fruktansvärt mycket på en. Man måste släppa taget.. dels för dig själv och dels att kanske det blir ett uppvaknande från din mammas sida.

Om du vill prata med mig, så kan du messa till min inbox. Jag vet hur du känner och hur du mår och hur du tänker.

*kramar*

Man kan inte göra något.. Eller.. jag kunde inte göra något iallafall.

Jag försökte med LVM en gång när hon hade söpit i dagar och ingen visste var hon var, men min pappa hittade henne på torget, medvetslös i en snöhög.

Ja.. nåt LVM fick jag inte på henne. Dom hade inte ens uppsikt på henne, så hon tog bara sin saker o gick från sjukhuset.

Jag har tagit kontakt med kuratorn på hennes vct, hennes läkare, då hon även blandade tabletter o sprit.
Men i stort sett räckte det att hon nekade till problem, så la dom ner allting.

Så.. tyvärr, är det nog så att det krävs mycket.. mest från din mammas sida, att hon själv ska komma till insikt med sina problem.. sen kan man få hjälp.

Min mamma dog tyvärr i lördags. Hon hann aldrig ändra sig tyvärr. Och vi hann aldrig få den relationen jag en dag hoppades på att vi skulle få. Att jag skulle få en mamma och barnen en mormor.
Om det var alkoholen eller något annat, det vet jag inte ännu.
Men min dag har iallafall nu kommit då jag får detta jävla telefonssamtal som jag ändå ställt in mig på att få.. fast inte nu, så här tidigt.