Ni väljer inriktning termin 2 och sen speciellt inriktning sist av allt.
Jag har varit på praktikstället idah och fick rå-ångest så jag drog hem efter 3 timmar. Jag fixar fan inte den här. 4 år åt helvete, jag har bara dessa 2 ynka veckor kvar och ingen fattar väl vad jag håller på med, men jag grejar det bara inte.
Jag ältar bara den förra praktiken som misslyckades, jag kan bara inte släppa den skiten trots att jag blev behandlad som en idiot där.
När jag kom idag så var det ungefär samma känsla. En grinig gammal sur kärring frågade vad jag gjorde där och verkligen skrämde skiten ur mig med sitt taskiga humör.
´Hon den ansvariga var inte inne och öht kände jag mig så ovälkommen som jag bara kunde. Ingen info om nåt och hon pratade knappt med mig, verkade inte intresserad och visste inget om mig.
Skulle bara sitta och glo när hon dokumenterade på datan, nåt som jag aldrig kommer hinna göra där och så följa med hem till gamlingar och smörja in fötterna på dem. Jag känner mig inte bekväm med henne och med situationen, känner bara att det här inte passar mig.
Jag trodde jag skulle vara på vårdcentralen, men det var tydligen fel. Varför i helvete ska omvårdnadsutbildningar vara så jävla inriktade på gamlingar för? Alla blir sjuka, även barn, ungdomar och vuxna och inte bara dem över 70+.
Jag ringde nyss och sa det att det känns inte bra. Hon frågade vad som inte känns bra och jag vet ju inte det. Allt liksom, hon vet ju inget och är inte intresserad av att veta heller. Hon visste ju inte ens varför jag var där och vad som misslyckades på förra stället.
Jag sa att jag inte vet och hon blev sur och la lursen i örat på mig.
Får väl inse att den här sjukvårdskursen blir jag aldrig klar med.
Jag mår för dåligt att hålla på med sånt, jag är fortfarande så jädra ledsen efter det som hände på förra stället, har fortfarand einte fått mian papper därifrån och dem har inte lovat det dem sa bla.
Nu är det lunch här.
nu är det ändå fösent, jag har ju sagt att det känns fel.
jag harju skrivit att jag har ångest överallt och det handlar inte om att bita ihop. Emapati, please!!
Jag vet hur nära jag är och det är nog det som skrämmer mig mest. Jag vet inte varför jag känner sånt obehag öht just fär äldre. När jag började min utbildning var det inte för att ta hand om sjuka gamlingar, jag anser att alla människor kan bli sjuka även en 1-åring som en 23-åring som en på 45, men det verkar bara på skolan som att vi ska ge vård till alla som är över 65, dem yngre tar andra hand om.
Jag mår dåligt över att den klinik jag var på (vill inte tala om namnet om nån här läser som känner till personer mm) gjorde att jag började må så jävla dåligt. hela mitt självförtrpende rasade ihop på en sekund. Jag tycker dem kunde ha haft ett samtal med mig 1 vecka innan slutbedömningen faktsikt och talat om vad som är mindre bra för att jag iaf skulle ha en chans att kunna bättre mig. jag fick ju ingen chans och sedan så skall väl sägas att den chefen där är inte av denna värld. Oerhört petig med minsta lilla, allt ska vara så fiiiint på hennes klinik och larmet får inte stå och ljuda för länge för då blir det avdrag på lönen med 25 kr/gång.
Men oavsett, det som du eller ni andra tycker är 2 veckor det är ju liiiiiite , bara att bita ihop och stå ut mm mm mm mm mm mm det är för mig ett helvete, ska jag åka till praktiken med magont, illamående och gråtfärdig? Komme hem och vara deprimerad och inte kunna sova för att jag är så orolig för att åka tillbaks till praktiken dagen efter?
Skulle ni själv stå ut med att må skit och vara deprimerad i 2 veckor bara för att bli klar? Näää, just det!!!
Jag vet inte mer vad jag ska säga för att få förståelse så jag ger upp nu, orkar inte mer, orkar inte skriva samma sak om och om igen och få samma svar tillbaks att det är bara att bita ihop...DET ÄR INTE DET FÖR MIG!!!