Hur upplever ni er adoption?

hej
jag är adopterad från indien.
jag har upplevt min skolgång väldigt bra, jag har blivt bra bemött både av lärare och kompisar.. har aldrig direkt fått höra ngt hårda ord..
och jag har alltid kännt att mina adoptivföräldrar är min föräldarar, bättre kan jag inte få..
men jag har vid flera tillfällen funderat kring min adoption, både negativt och positivt...
har funderat mycket hur mitt liv skulle har sett ut om jag inte blev adopterad, vad är mitt öde, egentligen ??
och framför allt... varför?
rent konkret så kan jag förstår det.. men tyvärr så hjälper inte det att "plåstra" ihop det lilla tomrum som finns i själen.
ibland så kan jag känna mig ensam,
man vet inte vem man är lik, både till sättet och utseendet..

ibland kan jag tycka att det är frustrerande att man som adopterad så bli man placerad i ett mellanfack... man är inte svensk, men man är inte invandrare... och det gör oxå att jag kan känna mig konfunderad, ens personlighet och sätt är "svenskt" men ens utseende är "utlänskt"
och därmed så kan man bli bemött på ett konstigt sätt när man träffa nya männsikor...

men mycket ändrades när jag fick barn..
nu har jag startat ett nytt familjeträd.. det gör oxå att jag känner mig mer trygg i mig som person....