vinnaren-
att det kan vara så olika. alla säger ju det att ingen förlossning är den andra lik, men ändå!.
Ja, mest rädd är man nog för att man inte vet vad som ska hända, som sagt. men även för vad som händer efteråt.
jag är inte så jätte rädd för att spricka just när man spricker. men jag vill inte ha ont efteråt. fara svullen å inte kunna kissa eller något.
jag vill bli normal igen. har haft ganska så jobbigt med min graviditet from v25 med samandragningar, mycket vatten, foglossning av bara h-vete. så jag vill kunna röra mig och vara mig själv igen.
jag önskar så att man kunde bestämma när man skulle föda själv. då hade jag gjort det nu. med en gång. bara för att få det överstökat. denna väntan är inge kul alls:/