Börjar bli livrädd för snitt!!

Hej! Känner igen mig i dig... jag blev snittad m min förra o är kanske gravid igen...börjar få dessa tankar oxå...vill inte snittas heller... Vill inte få HF igen o vill inte plågas m värkar som inte ger nåt resultat, vill träffa mitt barn direkt o kunna gå...
Hoppas ditt samtal går bra...

Samma här.

Det blev katastrofsnitt med min son för 2 år sedan och nu är jag i v 35. Är mycket nervös och får läskiga flashbacks om när läkarn sa att hon inte fick någon respons från fostret osv...allt gick jättebra och min son är helfrisk, men nervositeten är enorm nu. Är inte orolig för smärtan, bara för babyn...

Vi får väl tänka på alla som har "vanliga" förlossningar och förutsätta att vi får sälla oss till det gänget den här gången.

Lycka till!

Hej ts: Känner lika som dig!!
Är i v 33+6 och hoppas verkligen på en normal förlossning denna gången!!
 Är dock inte livrädd för att bli snittad bara för att bli igånsatt igen! Har oxå pratat med en aurora konsulent under denna graviditeten och det har hjälpt mig jätte mycket!
Hoppas det går bra för dig!
**Kramar Ida**

Jag känner likadant också. Snitt igen är min värsta mardröm.

Hej!
Jag är också en av er som absolut inte vill bli snittad igen. Min förlossning fortlöpte ganska normalt ända fram till krystvärkarna. Allt slutade med akutsnitt och det är nått jag abslout inte vill vara med om igen... Jag går också aurorasamtal och utan dom skulle jag nog inte fixa det här! Är så glad att den möjligheten fanns och att jag tog chansen och provade. Är nu i v.34+6 så det drar snart ihop sig... Hoppas bara att allt går bra den här gången!

Jag finns här om du vill prata! Hoppas att allt gick bra på aurorasamtalet idag och att du känner att du verkligen får stöd.
Lycka till!
Kram

Wilma ska bli storasyster

"Jag vill föda vaginalt!
Jag vill ha en "vanlig" förlossning på 10-12 timmar.
Jag vill få ut min bebis själv,få upp h*n på mitt bröst å bara ligga å mysa!
Jag vill vara vid medvetande och förstå vad som händer!

Jag vill inte bli snittad!
Jag vill inte ha förvärkar i en vecka och inga riktiga värkar,avstannande värkarbete,otrevlig personal"

Håler med till 100%..känner precis som dig

Tänk vd olika det kan varar. Jag är rädd för forlossningen och skulle föredra att bli snittad. Tror jag iallafall....

Kultingen - jag var i din situation fram tills för en vecka sedan. Jag vet inte om jag har några bra tips eller så, men jag gick igenom samma kval innan förlossningen. Min andra förlossning blev dock HELT FANTASTISK! Jag har min förlossningsberättelse i bloggen om du känner att du vill läsa något uppmuntrande?

Min första förlossning var en mardröm från början till slut. Det slutade med sövt akutsnitt och förlossningsdepression i över ett år. Min andra var underbar, gjorde inte ens särskilt ont. Efter en liten stund var jag på benen och kunde lätt promenera ner till BB Så det KAN bli alldeles underbart andra gången även om första var hemsk. Jag är så glad att jag vågade ge mig in på det igen, för å vad det har styrkt mig att få en så fin upplevelse av en förlossning. Nu kan jag lättare acceptera att min första var så jobbig.

Vårsol;
Det låter ju helt underbart,..
tänk om jag kunde få typ likadant!
Fast hur öppen var du när du kom in? Jag menar gick det så snabbt fram till 10 cm eller kollade de inte hur pass öppen du var? (kan ha missat detta i din blogg)

kultingen de kollade inte om jag var öppen. Jag hade lång vattenavgång (vattnet gick morgonen dagen innan) och då finns en ökad infektionsrisk vid vaginala undersökningar. Eftersom de trodde att jag var i latensfasen ville de inte gå in och pilla i onödan. Förmodligen var jag nog rätt så öppen redan då, åtminstone 6-7 cm eftersom jag fick krystvärkar så snart efteråt.

Det låter ju helt underbart,..
Ibland så tänker jag så här att ;tänk om det bara kunde sätta igång nån natt nu med vattenavgång å värkar osv, så jag liksom slipper å gå å oroa mej.För just nu så tänker jag att äsh jag är ju bara i v.35 så det är ju flera veckor kvar,det känns som om jag kommer att tänka så hela tiden fram tills förlossnnngen,är det nåt som känns igen?
Inatt hade jag värsta mensliknande smärtan i magen (huga),,sådär som det kändes sist när jag bara hade ett par veckor kvar med dottern..då fick jag lite smått panik å tänkte att ; hjälp ,,nu är det verkligen snart dags,..det där kommer å går,fast värst på natten, sover så jäkla illa nu.
Så jag glömde ,fick du på beräknat datum??

En vecka efter beräknat datum kom han. Det var en lååång väntan För visst känns det som att tiden aldrig vill gå och man bara vill ha det överstökat! Varje sekund är ju lång när man väntar med oro.

Vilken jättefin förlossningsberättelse vårsol!

Hej! Jag var oxå rädd för snitt, men när de sa att jag måste snittas NU så blev jag överlycklig. hade en mkt snabb förlossning, se blogg för mer info, och jag fick panik. Värkar i ett i ett och ingen bedövning utom lustgas fick jag. Hade gått på Aurorasamtal innan o blivit lugnare, men efter den hät förlossningen så kan jag ärligt säga att det inte blir fler barn.
Min förlossning tog 1h o 19 min från 1a värken. Sonen mådde inte bra av att det gick så fort och inte jag heller, därför blev jag sövd o snittad.
Var faktiskt inte så farligt, låg på uppvak 2h tror jag. Det tråkigaste var att jag inte fick se när han kom till världen. Inte se moderkakan, inte se när de klippte navalsträngen.

Hej
skönt att höra att det finns fler som inte vill snittas. Detta är i och för sig mitt första barn så jag har ingen egen erfarenhet. Trots det är jag livrädd för att behöva snittas. Vet inte varför. Folk i min omgivning, typ tjejkompisar och så som inte har barn än, tycker att jag är helt knäpp och många säger tom "jag tänker kräva att bli snittad". Själv är det min absolut största skräck inför förlossningen.