Den här skrev jag för bra precis ett år sedan. Tanken var att ha kvar den till min egen bortgång men den har redan lästs upp vid flera begravningar. Den vänder sig inte till den avlidne utan är som en hälsning från henne/honom. Dikten kallar jag
Minns mig
Nyss var jag här mitt ibland er
jag tänkte, jag gjorde, jag fanns liksom ni.
Nyss var vi nära vi stod mitt i livet
jag kände hunger och törst, var varm inuti.
Nyss blev jag kallad min stund var över,
ingen vet vad jag kände och hur det ska bli.
Nyss gick jag över till landet med evig frid,
jag väntar med kärlek för hit kommer även ni.
Nyss blev jag verklig och synlig för många,
när döden hämtar väcks minnen till liv.
Nyss fick någon en sorg att bära,
andras ord och tankar ger nytt perspektiv.
Nyss, när var det? Tiden är aldrig stilla
så glöm inte leva den tid du har kvar.
Nyss är passerat, du lever i nuet så torka tåren
och minns mig för den jag var.