Kommer mkt snart att behöva ta farväl av min bästa väninna som är sjuk i cancer.
Försöker att hitta någon fin dikt som jag kan använda i dödsannonsen som jag skall ha i lokaltidningen. Vill så gärna att den är så passande som möjligt.
ingen sten är så tung som sorgen
som ja känner.
Ingen ros är så vacker som minnena'
av dig.
den här gillar jag med..har tyvärr inte författarens namn. Min lilebror gick bort den 7 jan. ja använde den dikten på sidan lonley-knight där man kan tända ljus för de som gått bort..
I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst som inspelad musik. Jag lyssnar om igen för den är helt unik.
I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser. Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig finns något svårt att bära - min längtan efter dig När jag inte har dig nära
Åh, den första var så fin!
den hade ja i min brors dödsannons...inte särskillt lång men ändå beskriver orden de man vill säga.
Gråt ej vid min grav
jag finns ej där
Jag finns i solens spegelblänk
på haven
Jag finns i vindens lek
över säderfälten
Jag finns i höstens stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Och när du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör
Så gråt ej vid min grav
för vi ska ses igen...
En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Och som himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro
Kärleken är
Nu brustit har Ditt trogna
varma hjärta
Din kära röst för alltid
tystnat har
Du lämnar oss i sorg och
smärta
Men ljust och vackert
står Ditt minne kvar
Låt oss minnas de soliga
dagar
då sorg och smärta
fjärran var
Låt oss minnas de
glädjedagar
då vi tillsammans var
www.fondkistanfalun.se/index.asp
Själv gillar jag denna;
Det kom en dag en stilla vind
och smekte ömt Din trötta kind
Liksom ett ljus som blåses ut
Din levnadsdag har nått sitt slut.
Jag misste själv en mycket nära vän för några år sedan, hon blev bara 22 år gammal. Hittade denna dikten på nätet något år senare som jag skrev på ett kort och satte på hennes grav. Kanske för lång för att sättas i en dödsannons?
They say that memories are golden,
well maybe that is true.
I nerver wanted memories,
I only wanted you.
A million times I needed you,
A million times I cried.
If love alone could have save you,
You never would have died
In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one ever could fill
If tears could build a stairway
and heartaches make a lane
I´d walk the path to heaven
and bring you back again
Our family chain is broken,
and nothing seems the same.
But as God call us one by one
the chain will link again.