Positiva målbilder?

När jag gick på profylax uppmuntrade de oss att göra en målbild efter förlossningen. Jag har en där vår dotter ligger i sin fina vagga och vaknar och jag tar upp henne och lägger mig med henne i vår säng luktar på henne och känner hennes mjuka hud.
Tänk efteråt.
Har du något fint klädesplagg du vill se barnet i eller tänker du på någon upplevelse ni ska dela sedan

Jag visualiserade En dörr som öppnade sig mer och mer för varje sammandragning och hur den ledde in till ett rum som strålade av ett underbart och fantastiskt ljus. När sammandragningen började, så "började jag glänta på dörren" och öppnade den mer och mer i takt med sammandragningen, sen slöt jag den i samband med att sammandragningen ebbade ut

STOR KRAM

På cd skivan Harmonisk graviditet, finns på apoteket, får man lära sig att visualisera och slappna av inför förlossningen.

jag var också rädd för förlossningen när jag låg oc krystade så höll jag ögonon fokuserad på bäbisens säng som var plaserad bredvid min. snart snart har ja en bebis som ska ligga i den och det kändes possitivt! kanske något när det väl är dags!

Fan det var en bra idé, jag ska se till att baljan står så jag kan se den när jag krystar, för jag avskyr verkligen krystskedet.
Tack

Jag hade också lite svårt med det där att visualisera och måla upp målbilder. Jag försökte istället tänka tävling/träning, vet inte riktigt hur jag ska förklara det. När man tävlar eller tränar så sätter man ju upp mål och delmål, och varje framgång föder mer motivation.
Jag tänkte liksom " nu e jag här vid just detta skede, nu ska jag klara av denna värk", sen var den över och man fick höra att man var si och så många cm öppen då tog jag nya tag och tänkte ungefär likadant. Varje värk kommer bara en gång, sen kastar man bort den och tar nästa. Kanske låter luddigt! Men för mig var det för långt borta på nått sätt att se mig självhålla i mitt barn, kanske för att inte riktigt fattade att jag verkligen skulle föda, haha!

en annan sak som passerade min hjärna under förlossning var att tänka om det är jävligt nu så kan det nog inte bli så mycket jävligare...

Det som skulle vara jävligare är om värkarbetet inte hade ngr pausar, så tänk positivt

Ta en värk i taget. Tänk inte så mycket längre fram hur långt det kan vara kvar osv. då blir man tokig. Jag tänkte att "andningen bär mig igenom värken" , "jag kan det här" (har gått på gravidyoga).

Nä, jag orkar inte tänka på hur långt det är kvar när jag har som mest ont, vill bara överleva då