För oss som försökt bli gravida i snart 2 år eller mer, del 2.

Vi har försökt få barn i snart 3 år. För ett år sedan vände vi oss till sjukvården.
Har varit på ultralljud och röntgen, käkar pergo, progesteron och annat gulkroppshomon (glömt namnet) och min sambo har lämnat sperma.
Nu känns det mest som en kamp vi inte kan vinna. Varje månad konstaterar läkaren att jag har ett par outvecklade ägg, höjer/byter läkemedel och ber mig återkomma om en månad... *SUCK*
Jag påverkas otroligt mycket av alla hormoner, är lynnig, har huvudvärk, magkramp och totalt uppblåst mage. Detta ca 3 veckor i månaden för paus under mensveckan då jag ändå är i känslomässig obalans. Snacka om att min sambo måste älska mig högt...
Läkaren säger att jag är för otålig, att vi måste försöka flera månader till innan det är aktuellt att ställa oss i kö för IVF. På senaste besöket gav han oss ett 'sexförbud' (igen) pga förändrar pergodos. jag började gråta och anklagade honom för att inte vilja hjälpa mig.
Snacka om att jag är instabil just nu *garv*
Hur gör ni andra för att hålla humöret uppe?

Hej Flaxa!
Välkommen hit till tråden!
Jag känner igen mig i allt du skriver. Vi har försökt i 2 år och har nu av läkaren fått svaret att vi är oförklarligt barnlösa. Inga fel funna på oss med andra ord. Har också gått igenom diverse hormonbehandlingar som inte har lett till något annat än viktuppgång för mig...2 kilo/kur. Hatar detta för det är precis hopplöst att försöa bli av med dem. Att sedan möta sorgen varje månad då mensen kommer....det är ingen lätt match...såååå ledsen man blir. Har även fått behandling av en zonterapet och den behandlingen kan jag varmt rekommendera.

Åh, kan det vara därför jag smyger upp i vikt? Det är så knepigt med progesteronet, det finns ingen bipacksedel och apoteket svarade att det är liknande biverkningar som alla andra hormonmediciner. (vilket inte sa mig så enormt mycket)
Jag fick veta att jag hade PCO redan som tonåring så jag var förberedd på svårigheter, men jag kunde inte föreställa mig hur tufft psykiskt det skulle vara.
Vad innebär en zonterapeutbehandling?

Vanliga gyn.läkare kan mycket, men långt ifrån allt. En zonterapet hittar punkter under ens fötter. Dessa punkter är knutna till olika ställen i kroppen. Har man väldigt ont på ett ställe så kan det bero på att man har någon form av obalans. Läs mer på min pres.

flaxa: Kom över till den här tråden istället
www.familjeliv.se/Forum-7-34/m17042064.html

Hej!
Vi har försökt i 2 år nu utan resultat. Gjorde vår första insemination nu i januari men tyvärr verkar det som om den inte lyckades.... Är deppig och tycker att det känns otroligt jobbigt, längtan efter ett barn är svår....
Hur orkar ni gå vidare och hålla hoppet uppe?

Lillsmula: Förstår dig till fullo. Det är verkligen ingen lätt sits vi befinner oss i. Men man FÅR vara deppig, arg, ledsen och precis hur vi vill för att befinna sig där vi nu är önskar jag inte ens min värsta ovän. Det är dööööjobbigt!!! Men vi får hålla ihop här på FL och försöka stötta och tipsa varandra så att vi äntligen får vår efterlängtade bebbe.
Lillsmula; använd följande tråd istället, där är vi oftare:
www.familjeliv.se/Forum-7-34/m17042064.html

Jag och min sambo har försökt få barn i 5 år nu. vi har varit i malmö på en fertilitetsklinik på MAS. Vi har fått reda på att dom inte hittar några spermier hos min sambo.
Men det finns ett alternativ att dom går in i vävnaden hos honom och kollar om det finns några där och finns de det så blir d typ provrörsbefruktning med dom spermierna till mig. Å det ska tydligen enligt statistik var 60% chans att det finns det hos honom. MEN problemet är att man får tre försök gratis men då måste jag ligga på ett visst BMI å jag är överviktig...
Hur får man motivaton till att gå ner i vikt efter detta. Jag mår skitdåligt över detta och alla runt om kring oss blir gravida till höger och vänster. Det är vår högsta dröm att få barn...Känns bara som att d inte kommer gå å då vet jag inte vad jag ska göra Nån mer som e i samma situation som oss??? Kram Sus