att älska en narkoman

TS

Du skriver ingenstans vad han, din kille, anser om detta.
Är han medveten om sitt missbruk och beroende? Är han medveten om vad han gör mot sig själv och DIG?

"Kärleken övervinner allt", sägs det. Men vad är kärlek? Att vara med när ens älskade gå under och själv stå maktlös och bara titta på? Eller är det kärlek att ställa ett ultimatum. Som i detta fall, antingen avgifning eller så förlorar han dig?

Jag tror inte att jag skulle klara av att leva så som du gör.
Jag skulle kräva att han sökte hjälp, att han visade att han ville och försökte komma ur missbruket. Jag skulle vara medveten om att han kanske "föll dit" igen både en och flera ggr men så länge han försökte skulle jag stanna och ta imot honom då han föll. Visade han däremot inte ett uns på att han tänkte och/eller ville sluta och medvetet lät sig själv gå under, nä, då skulle jag lämna honom både för min egen och hans skull.

Han måste rädda sig själv...eller åtminstone vilja bli räddad. Vill han inte det finns det inte mkt mer att göra.

Anonym NR: 1651234

Jag förstår att ett liv innehållande droger och kriminalitet inte bara förändras "så lätt" genom att ultimatum.
TS kan säkert ställa hur många ultimatum som helst, men vill hennes kille inte själv förändra det som är....ja, då spelar det ju ingen roll vad man säger eller gör. Men varför skulle man inte kunna kräva av den som missbruka att söka hjälp? Om det inte finns några andra alternativ då?

Du skriver: "Du vill ju att han ska sluta för att han själv verkligen vill,inte för att du kräver det. Gör han det för sin egen skull så är det betydligt större chans att han lyckas hålla sig utan."

Och det har du säkert fullständigt rätt i. Men om han inte vill då?
Ska TS då fortsätta leva i detta och hjälplöst se på medan hennes älskade gå under? Frågan är inte OM dom går under utan NÄR och vem som gör det först. Så självklart ska man kunna ställa krav (rimliga sådana förstås) på missbrukare. Man gör det ju inte av elakhet utan av kärlek.

TS:

Har du hört talas om boken "Varulvsdansen"?

"Varulven är en man (eller en kvinna) som ibland förvandlas till varg under inflytande av magiska krafter. Det onda och det goda i samma varelse. När han bjuder upp till dans får man akta sig.

Detta är vad som händer i en familj när ett beroende med sin magiska kraft tar kontrollen över människorna. Då blir de alla medberoende och dras med i dansen. Varulven valsar med dem.
Och de medberoende valsar med. Omgivningen tittar på ? eller blundar; förstår ingenting ? eller tiger och vill ingenting veta. Den som ser och vill hjälpa är kanske själv hjälplös. Och varulvsvalsen blir allt mer vådlig och förgörande.

Den kan bli en dödsdans för hela familjen om ingen lyckas bryta förtrollningen.

Om detta handlar boken."

www.larsonforlag.se/bokhtm/varulv.htm

Limani

Går, går det men om det biter är en annan femma.
Men... vad jag menar är att en missbrukare än ju lika mycket människa som en icke-missbrukare. Så varför ska man ta i dom med silkesvantar?
Hur mycket slav han/hon än är under sitt missbruk så måste man ju som närstående och/eller medmänniska kunna ställa krav på personen ifråga.
De är ju inte helt utom sans och vett, eller hur?

Men visst förstår jag, det är inte lätt.
Det kanske kan jämföras med att vara deprimerad. För de som inte vet hur det är kan nog en deprimerad människa tyckas vara konsigt och kanske t.o.m idiotisk. "Varför i h-e tar han/hon inte och rycker upp sig?"
Och....
"Varför tar inte missbrukaren o bara sluta med dom där drogerna?"
En dålig jämförelse kanske men att vara deprimerad är bl.a att inte kunna styra över sitt mående...alltså man kan bara inte ta sig i kragen. Likadant fungerar det ju för missbrukare...de kan inte bara lägga av sådär "huxflux"... och om de inte själva vill blir det genast mycket svårare.

Men fortfarande tycker jag att man ska kunna ställa rimliga krav på dom.
Inte "krav-krav" såsom "Nu får du sluta med dina droger BUMS"
Det funkar ju inte. Men krav i den meningen att man vill se att den som missbrukar faktiskt själv vill försöka få bukt med sitt problem...ja, först och främst själv förstå att det ÄR ett problem och sedan ta det därifrån.

Är jag helt ute och flyger eller?

TS

Jag kan inget annat än önska er båda lycka till!