Snitträdd... finns det fler?

jag var snitträdd, fick förlösas med akutsnitt, blev lite traumatiserad, men egentligen hade det inte varit så farligt, om jag inte varit så rädd. Nästa gång vill jag ha planerat snitt tror jag...

Ville bli sövd men fick inte, ja jag var vaken, tyckte det var vidrigt, men de pumpade mig full av droger så jag kommerknappt ihåg något, inte första gången jag såg min son, blä...kunde lika gärna fått vara sövd och sluppit vara så rädd!!!

Jag är ju livrädd att om jag försöker vaginalt nästa gång kommer gamla ärret att spricka och jag och bebisen dö, eller att det av någon anledning skule bli akutsnitt igen. Därför tror jag att jag hellre skulle vilja ha planerat snitt. Jag tror inte att själva snittet egentligen är så mycket värre än en vaginal förlossning, speciellt inte om den vaginala förlossningen går "fel".

Jag ville bli sövd (det var akut snitt, men inte jättebråttom), men narkosläkaren sa att det skulle jag nog ångra i sådana fall. Han menade på att jag självklart skulle vara där och se när bebisen föddes, och att det är säkrare med epidural ur medicinsk synpunkt. Men jag tjatade tills han suckade och sa att de kan ju inte tvinga någon att vara vaken, men sedan frågade han om jag hade ätit, och jag hade glufsat i mig en hel middag mellan värkarna, och skulle i sådana fall bli magpunpad, så då gav jag med mig!

Jag tyckte att det var fruktansvärt att få en nål i ryggraden, hatade att bli förlamad, brydde mig inte särskilt mycket om den där bebisen som kom ut, kommer inte ens ihåg när jag såg honom första gången, hatade att det tog så många timmar att få tillbaka känseln i kroppen, och hatade känslan av att magen skulle spricka om jag hostade, och hatade att inte kunna röra mig normalt på flera veckor, att inte kunna hålla mitt barn ordentligt, osv.

Men det finns så många som har gjort kejsarsnitt som tyckt att det var en jättefin upplevelse! Som varit helt lugna, och bara passat på att njutit av att få se sitt barn! Och trots att jag upplevde hela saken som hemsk just då, vill jag ha barn igen, för det är absolut värt besväret!:)

Alltså, jag tror att om man pratar igenom snittet först, så får man nog bestämma själv om lugnande och sövd eller inte, osv. Är man bara tillräckligt bestämd och vet vad man vill, tror jag att de följer ens önskemål så gott det går. Måste också tillägga att jag känner massor med folk som gjort planerat snitt, och ingen av dem har upplevt det som särskilt traumatiskt, och de har alla läkt mycket fortare och haft mindre problem efteråt. Jag tror att de tar mer hänsyn till nerver och sådant när det är planerat och de har gott om tid!