Livrädd för att få stort barn

Att gå över tiden är ingen garanti på att barnet blir stort. Mina barn har vägt 3170 resp 4020 och det är alstå 18 resp 16 dagar över tiden. Första kom med snitt (misslyckad igångsättnig) andra vaginalt utan några problem. Trean (BF om 6 dagar) beräknas väga strax över 4 kg när han föds. Förövrigt är det huvudmåttet som kan ställa till det och det brukar inte skilja mycket i huvudmått alls mellan bebisar.

Tänk på att tilväxt ul kan ge helt felaktiga värden. Han kan altså vara mindre än du tror.

Chewie- KRÄV kontroll, i värsta fall åk in till CSK akut så får de kika på dig, din oro är din oro och det gäller DIN kropp och DITT barn. Hoppas att det löser sig av sig själv och lillebror kommer snart!

En sak som du kan tänka på är att om du har ett stort barn i magen så behövs det bra värkar för att förlossningen ska framskrida. En igångsatt förlossning ger tyvärr lätt svagare värkar och då är risken större för att det blir svårt för barnet att komma ut. Jag födde en stadig kille på 4560 g, och det var en igångsättning som sedan slutade med snitt för att värkarna inte blev tillräckligt effektiva för att jobba ut en så stor klimp. I mitt fall gick det inte att vänta på egna värkar eftersom vattnet hade gått, men annars kan det nog vara bra att låta naturen ha sin gång om det bara är möjligt. Hoppas det löser sig på ett bra sätt för dig så du kan sluta oroa dig och får njuta av bebisen snart!

Mitt första barn kom sex dagar tidigt, vägde över fyra kilo och det var inga problem. Mitt andra barn föddes en dag efter beräknat, vägde 3,6kilo. Det går nog bra ska du se *pep pep*

min kille vägde mindre än din o han höll på att fastna, han fick dras ut me sugklocka o ja sprack ganska mycket, men det gick ju jätte bra ändå Vet folk som fött bebbar på en bra bit över 4 kilo utan att ens spricka det minsta!! Det har nog mer med en sjöälv att göra, så gör du som du gjorde sist (om du nu inte sprack massa då) så går det nog jätte bra ska du se Nu har du ju redan fött en gång med så då spricker du säkert inte.

Mitt andra barn var beräknat att väga 4600 g på viktuppskattning i v33.

Och dagarna gick och gick och ingen bebis verkade vilja titta ut och jag var mycket nervös, tänkte samma tankar som du och bara tänkte att jag vill inte ha kejsarsnitt men när jag tog upp min oro med min barnmorska så ignorerade hon min rädsla genom att vara väldigt nonchalant.

Nu i efterhand så skulle jag nog ha vänt mig till någon annan med min rädsla och kanske lite hjälp.

På bf+7 började värkarna i alla fall och när jag börjar krysta så säger barnmorskan -herregud- vilken hinnblåsa, den är enorm. Efter 1½ h krystarbete föds vår lilla flicka på 5010 g och 55 cm lång, 37 cm huvudomfång och allting gick bra. Sprack knappt någonting heller.

eller missuppfattade jag dig nu? du kanske itne har fött innan?

Har inte läst de andra svaren än men vill bara säga:

Ett stort barn behöver inte alls vara svårare att föda för ett stort barn "trycker" också på mer och kompenserar på så sätt sin vikt.

Lycka till!

Vår son vägde 4540 g när han kom på bf +7 och det var inga problem alls.
Jag hade ju ingenting att jämföra med, så för min del tyckte jag det gick jättebra.

Jag fick sy 4-5 stygn och det var helt mitt fel. Jag blev lite ivrig på slutet och krystade när jag inte hade en värk...

Mayabird: Jag blev igångsatt förra gången också pga vattenavgång men inga värkar, så jag är inte så rädd för att bli igångsatt, och blir jag det nu så har ju barnet inte hunnit bli så stort. Det är ju isf om jag ska bli igångsatt om 2-3veckor som det kan bli problem med det du säger. Men visst är en igångsättning inget naturligt. Tack för svaret!

Gumlan: Jovisst har jag fött innan. Då blev jag igångsatt pga vattenavgång utan värkar, jag var totalt omogen. Men jag sprack en del då. Men det är jag inte så rädd för, utan att det ska hända barnet något, mest att han ska fastna..

Tack alla för era svar och försök till uppmuntran!
Jag ska se hur länge jag orkar, går ju hemma med sonen på 1år 10mån och sover inte mycket på nätterna så det tär på en! Men orkar jag inte mer så ska jag prata med BM igen och få henne att förstå min rädsla och få en tidigare tid för övervägande om igångsättning, men det behöver ju inte betyda något heller. Men jag hoppas ju givetvis att det sätter igång av sig själv när som helst, men jag är inte hoppfull...