lämna barnets far och flytta utomlands... hur funkar det?

Anonym (undrar): Hemma för honom är i Australien, han är ju född här. Han kan nog inte tänka sig att bo i sverige, nej. Känns som ett lotteri. Jag var ju på väg att säga nej till att föda här, just med tanke på det vi skriver om nu. Var faktiskt på god väg att föda vårt barn i Sverige, men han övertalade mig. Det var bara meningen att vi skulle bo här det första året sa han, och det köpte jag. Tycker ni fortfarande att jag är en kohandlande idiot som känner att han brytit kontraktet och att jag tycker det är dags att vi drar nu? Hade jag varit en bättre människa om jag enträget stannat i Sverige och aldrig gett det en chans? Jag är glad på sätt o vis, att vi började barnets liv här, men nu får det räcka.

Samma anonym som tidigare här. ghaada, förstår inte vad du menar med att förr eller senare kommer barnet få reda på hur det ligger till. Jag spelar med öppna kort, det finns inga skelett i garderoben för min del. Vår bakgrund är: Jag bodd i Sverige sen typ alltid, träffade en man som var född i Australien men som bott i Sverige i sju år. Han pratade aldrig om att flytta till Australien. Han pratar svenska. Vi bodde ihop i fyra år i en bostadsrätt, båda hade fasta jobb, stor umgängeskrets. Jag blev gravid. plötsligt tyckte han att vi skulle rycka upp hela tillvaron och flytta till Australien. Jag sade att jag inte ville. Då sa han: Gör abort eller flytta. Jag gav efter och sa att vi kan ju testa några månader. Det gick han med på. Nackdelarna var så klart att jag inte fick någon mammapeng och saknade alla rättigheter, plus att det gjorde psykiskt ont att ryckas upp från mitt hem just då. Jag ville dela födelsen med min ege familj som är mig nära. Men vi "kompromissade" och jag gav mig iväg till det nya landet, redo att testa något nytt. Efter ett tag började jag dock tycka: Har vi inte varit här lite väl länge? Och på den vägen är det. Jag har inte alls samma jobbmöjligheter här, känner fortfarande ingen, lever i limbo eftersom jag hela tiden trott att vi bara är här temporärt. Och ni bara skriver att barnet måste framförallt ha sin pappa!!! Viktigare än mamma till och med????Jag tycker att jag var generös med att kompomissa på det sätt jag gjorde och känner inte många som slutat jobbet, sålt huset och kuskat iväg strax innan BF till en helt okänd kontinent. Tycker liksom att ni får se omständigheterna. Hade jag gjort abort hade jag varit dum i huvet. Hade jag trilskats och stannat i Sverige hade barnet aldrig fått se sin far, eftersom han hotade med att flytta själv. Jag gjorde det jag trodde var bäst, men med det sagt svek han vår överenskommelse och då tycker jag att jag kan flytta med barnet, utan att han ska kunna hindra oss.

 Barnet har inga direkta kontakter som han rycks upp ifrån, inte än. Jag resonerar som så att det är bäst att dra innan han börjar rota sig här.

Jag ber till gudarna för lite medvind och tackar anonym för lyckönskningen. Ikväll drog mannen ut, antagligen till en älskarinna. Mobilen är av. Jag befinner mig 30000 kilometer från mina vänner, har ingen att prata med. Barnet mår inte bra av att mamma mår dåligt och gråter hela dagarna. Vill härifrån nu!