lämna barnets far och flytta utomlands... hur funkar det?

En tråd för mig kanske?

Jag vill flytta från Australien med barnet. Det här ger mig kalla kårar. Ni säger säkert bara: jamen gör det då, och lämna ungen i Australien. Barnet är snart två år.
ALDRIG I LIVET! säger jag.
Jag kan ju säga såhär. Blev gravid när vi bodde i Europa och gick på nåder med att föda barnet i Australien av flera olika anledningar. Det var inte tal om att vi skulle bo här för evigt. Sedan födseln har jag mer och mer tänkt på när vi skulle flytta, snarare om vi skulle flytta.
Det har liksom bara flytit på, men jag vill flytta snart. Står inte ut i det här landet. (Undrar verkligen varför TS vill hit, men det är en annan fråga.)

Hur gör jag? Det är inte alls självklart att bara lämna sitt barn, det förstår ni väl. Det kommer inte att hända. Men samtidigt tycker jag att en tvååring inte hunnit rota sig så pass än att det måste bli traumatiskt att flytta. Han är ju mig närmast och kommer så förbli i Sverige med. Annat är det att flytta om han redan börjat i skolan och så vidare.

vem? jag?
I sånt fall, ja det är jag. Jag är anonym för att jag inte vill att folk ska veta om flyktplanerna.

Det känns lite som ett mardrömsscenario för egen del.
Vi hade varit ihop i fyra år och bodde i Europa. Han övertalade mig om fördelarna med att flytta till Australien för att föda barnet. Ett land jag aldrig varit i innan och som visar vara sig outhärdligt att bo i för min del. Jag kom hit i åttonde månaden, kunde så klart inte bara vända med första bästa plan. Har varit ganska deppig sen jag kom hit. Har verkligen försökt att lära mig gilla läget men det går inte. Jag kommer nog åka på en rejäl depression om jag inte får komma härifrån.
Tycker ni att det är så egoistiskt? Det är fruktansvärt! Jag kunde ju inte veta att jag skulle otrivas så. Inte han heller. Ska jag bara stanna här resten av livet och vara ett nervvrak knaprandes Prozac? Inte bäst att mannen kompromissar och beslutar sig för att låta oss flytta så att jag kan må bra? Lillkillen bryr sig nog inte var vi är, bara hans föräldrar mår bra.

Bara att trycka på tangentbordet, Visma.

Vad har det med TS att göra?

Jaha, okej, starta en tråd om datorinställningar kanske, innan det blir OT?

Robot: håller med. Undrar om TS varit i Australien?
Sen vill jag påpeka att har man ingen nära anknytning är det ju inte så att visum går att köpa på postorder. Det är mycket stränga regler för uppehållstillstånd.

visma: Jag är ledsen om jag framstod som otrevlig, tyckte bara inte att tangentborsinställningsfrågor hade med TS att göra, så jag tipsade dig om att starta en ny tråd där jag svarar på dina frågor.

Jag har ett spouse visa, temporärt. Efter två år beprövas det och man får skicka in bevis för att förhållandet är intakt. Intervjuer, kort, allt ska fram. Nä, det är inte alls lätt.

Håller också med om att det finns "härliga" människor på FL. Särskilt "härligt" när folk lindar in misstänksamhet med ovidkommande frågor. JA, jag är i Australien.

Exakt, visma. Det var ju därför jag sade att jag kan lösa dina tangentproblem i en ny tråd, så att det inte blev alltför OT. Men nu fick du till en lång diskussion om just tangentbord och lite annat.
TYvärr känns det som att det är menlöst att fortsätta här. Tyvärr måste jag säga. jag inte bara bor i Australien utan vill verkligen diskutera just TS fråga eftersom den angår mig i allra högsta grad.
Lycka till med flytten TS.

Lite konstigt att man knyter begrepet trygghet till en plats snarare än till mamman. Barnet är inte otryggt för att ett antal randoms i periferin försvinner. Vi känner knappt någon här. Barnet är tryggt med mig som mor i den här åldern.

Blir så less på folks språk ibland. Idiot, kohandlare....jajaja.