Nervöst

Hej, Det låter ju jättebra. Ett stort lycka till och KRAM på dig.

Idag ska Huddinge ringa och ge oss datum för nästa vecka. Så man går knappt på toa utan mobilen

Lite nervöst är det, som jag nämnt innan att det är nära, men gud nu är det ju ännu närmare

hehe vad ville jag med detta skrivande då, ingen aning

Återkommer när jag vet dag...

Kram och Tack alla för allt

Lycka till,hoppas på många fina embryon!

Fiaflopp:

Tack... Ja hoppet ska man ju aldrig släppa, och......... ja det är det enda man har kvar nu

Huddinge ringde, tyvärr var inte svaren på donatorns resultat som det skulle, så kanske kan göra äggdonationen i vecka 50.

Just när jag fick svaret rasade hela världen. När jag hade lugnat ner mig kände jag väl att det är bättre det får vänta och att vi får en donator med goda resultat.

Tack du okända donator ändå för att du försökte...

So here we go again...

Det fixar sig! Promise!

mmm

det gör ju nog det, men var tungt att få beskedet...

men nu har vi inhandlat ett "par" kg godis så det blir nog bra

Tack för tanken

Hur då inte visste resultatet??
Menade dom då att det inte visste hur många gg eller embryon det blev eller vad?

Gjorde donatorn ÄP idag?
Blev det inte tillräckligt med ägg?
Eller var det några andra prover som inte var bra?

Hur som helst jätte-tråkigt vännen.
Kramar.

har inga svar på era frågor vet ingenting mer än att donatorns svar inte var som dom skulle

Skumt att dom inte berättade vad de var så vi kunde ha lugnat dig lite tycker jag,DÅLIGT!!

Hon kanske behövde några extra dagars sprutor bara,hoppas!

Ring dom på måndag tycker jag så du får veta hur det ligger till. (det borde du få veta tycker jag)
Känns bättre att få veta.

Men jag känner inte att jag måste få veta, jag känner att jag litar på Huddinge dom vet vad dom gör...

Aha, jo det gör jag med (ang HS) men tja jag är nyfiken och lite mycket av ett kontrollfreak
Alla är vi olika

Ja visst är vi det...

Och nu vet jag ju att det kan bli så här, så då kan jag ju på ett annat sätt lugna ner mig och inte som denna gången verkligen vara hundra på att det ska ske...

Jag är fortfarande väldigt tacksam till denna okända kvinna som gjorde vad hon kunde...

Skönt det att du känner dig lugnare.
Jag har blivit superrealist under dessa år.
Tar inget för givet längre.
Det har räddat mig från att sjunka totalt.
Men hoppet finns ju ändå nånstans.

Jadu det är inte lätt inte.