Självmord, är det själviskt eller inte?..

ni nu som säger att det är själviskt, har ni någonsin mått dåligt? och då menar jag inte varit deppad en dag eller två, utan mått psykiskt dåligt i flera år?

tror inte det, har man inte varit i sitsen själv, så är det svårt att förstå, och har man varit det, och minns hur det var, ja då har man troligen full förståelse för att man vill ta självmord

Eris nu råkar det faktiskt vara så, att jag har sett några döda människor, varvid det inte har varit vackra syner, såsom halvt utbrända kroppar mm..

Hur jag nu har kunnat göra detta, behöver vi inte gå in mer i detalj på!

vist stannar sådana syner kvar i huvudet på en, men det är en sak när en person har blivigt mördad, då är det oftast inte trevliga syner, och en annan när någon tagit självmord, man kan göra det på ett fint sätt..

Och det finns faktiskt fina och dåliga sätt att ta självmord på, att hoppa framför ett tåg, kanske inte är det finaste, men att avsluta sitt liv fint, tex överdos av sömnmedel så man somnar in i sängen man la sej i..

Klart är det aldrig kul för personen som hittade en, men ja ambulanspersonal, poliser mm, har faktiskt gett sej lite in i leken själva..
Och även poliser kan säga nej till att se en död människa, då kopplas en annan polis in, som klarar av det bättre..

Nog behöver man ha ett starkt psyke för att sitta och vakta en död kropp eller ta hand om den osv, men samtidigt, mådde personen så illa att den tar livet av sej själv, kan man se det fina i det hela, man kan se att nu slipper den lida mer, den har det bättre som det är nu..

Att ta självmord är inte själviskt, mår man så dåligt att man tar självmord, ja då har man mått dåligt länge, och det är inget man kommer på över en natt..
Man har visat tecken på att man har behövt hjälp, men ingen har kunnat/velat hjälpa en, så är det då själviskt av den personen att avsluta sitt lidande, för att det inte finns tillräkligt mycket hjälp att få, och för att man inte orkar ropa efter mer hjälp? nej det tycker jag inte..

Då är det mer själviskt att inte förstå varför någon tar självmord, att bli arg för att personen ville avsluta sitt lidande, bli arg för att personen inte ville fortsätta lida "leva"

Att ens våga ta självmord är något enbart en väldigt modig person vågar, en sak man brukar säga, är att en person som säger sej vilja ta självmord gör det aldrig, det är ett rop på hjälp, ett desperat rop på hjälp, en person som inget säger, den vågar ta självmord..

Är det verkligen egositiskt att ta självmord?
när man mår så illa att man ens funderar på att dö? när man inte känner att det finns folk runtomkring en som bryr sej, man känner sej som en börda för alla, det känns som om alla skulle få det så mycket bättre om man bara försvan, att man själv och alla andra skulle få lugn och ro, och frid om man bara försvan, är det själviskt?
Är det själviskt att inte vilja leva längre, pg av att en annan människa vill det?
då är det väll mer själviskt av denna människa, att inte hjälp den människan som lider, eller inte förstå, att vilja att människan ska forsätta lida, för att man själv ska slippa sörja en nära vän, eller nära släkting?

Vad är egentligen mest själviskt? att låta en människa lida, eller förstå att den får ro?

Vist ni tycker det är ego att låta någon hitta ens kropp, men som någon skrev, man kan välja ut vem som ska hitta den, man kan göra något fint av det hela, välja någon som skulle förstå, att nu har man fått ro, och som skulle bli lättad och kanske glad, över att personen inte behöver lida längre..

eller så sköter man det på ett snyggt sätt, och ser till att ingen kropp finns att hitta..

Som man brukar säga, man vet inte vad man har förens man förlorar det, nej men om folk öppnade ögonen, och hjälper dom som mår dåligt, så kanske det inte skulle finnas så många människor som mår så pass illa..

För om man lever i omgivningen av en människa som mår dåligt, märker man det på ett eller annat sätt, bara det att man öppnar inte ögonen och hjälper denna personen!

Ingen hjälpte mej, jag fick kämpa mej tillbaka själv, många viste, eller anade hur jag mådde, men fick jag någonsin hjälp? nej, om någon öppnade ögonen och hjälpte mej, så kanske min vardag inte hade varit att tänka på självmord..

nu är jag en av dom lyckliga, en av dom som hittade mitt sätt att komma tillbaka på, som hade glöden kvar, tyvär finns det dom, där glöden slocknat för länge sedan, och aldrig mer kommer komma åter..