Inlägg från: englabella |Visa alla inlägg
  • englabella

    Missfall v. 16!

    Känner verkligen med dig! Fruktansvärt! beklagar så er förlust!
    Fick själv mf i v 17 för exakt tre veckor sedan idag. Det är så hemskt och sorgligt. Fastän man "bara" gått ung fyra månader.

    Många kramar!

  • englabella

    Boni: Jag har ju ett änglabarn sedan tidigare (maj i år) så denna graviditet var jag hyperorolig.
    Lö den 21 okt åkte jag in till sjukhuset för jag haft känningar i magen och väl där ser de att jag var öppen och hinnblåsan buktade ut. Allt bara rasade. Fattade inget.
    Det var i princip kört. Skulle ändå ligga till söndagen då de skulle försöka operera mig. Trycka in hinnblåsan och akut sätta cerklage runt tappen.
    Tyvärr går vattnet söndagmorgon, två timmar innan planerad op, och då var det bokstavligt talat inget att göra längre. Hoppet rann ur mig.
    Då det hela inte startade ordentligt av sig själv fick jag tabletter och på kvällen efter nästan fyra timmar av krystande föds en liten, liten tjej på 18 cm. På natten sen blev det skrapning. Förlorade massa blod, och fick två transfusioner.

    Är nu på benen i gen. Kroppen återhämtar sig väldigt snabbt. Värre med det känslomässiga. Våran Liten ska också kremeras och askan ska sedan pridas i minneslunden, där även storebrors aska finns.

    Orsaken denna gång var försvagad livmoderhals. Tror de. Inga infektioner. Inget fel på fostret/barnet.

    Hoppas ni får svar på vad som gick fel. Det är ju inte alltid man får det tyvärr. Men hoppas. Hur mår du nu, idag?

    Många kramar från mig!

  • englabella

    Fick också tabletter mot bröstmjölken så brösten mår bra nu.
    Hb har gått upp, 133 efter tre veckor, och jag förlorade MYCKET blod.
    Blöder inget längre heller. Och gravtest visade minus efter två veckor. Så kroppen är på g som sagt, men psykiskt mår jag väldigt dåligt. Har ju mkt i bagaget med sedan innan, så detta kommer ta sin tid.
    Kram!

  • englabella

    Boni: Du får "tynga" så mycket du vill, känner för och behöver! Därför finns vi här på din tråd. För att just bara finnas för dig. Det här med tröst, ja, det finns nog inte nu. Så fruktansvärt orättvist. Hoppas ni ändå snart orkar på nåt sätt börja se framåt. För det finns dock ett sånt, ett framåt. Kan ju bara gå den vägen, framåt, uppåt...

    Kram!

Svar på tråden Missfall v. 16!