Missfall v. 16!

Beklagar..=(

Vad tråkigt och även chockerande. Att först acceptera missfallet o sen få veta att allt är bra, för att sen drabbas igen. Hur gick det med ert lilla barn? Var det sött? Ska ni begrava, ge namn osv, eller ni tyckte att det var för tidigt. Svara om du vill.

Jag beklagar verkligen...

Stora kramar
Anna med *Theodor*

Jag beklagar jag med...Många kramar till dig från mig!

Så fruktansvärt för er!
Beklagar verkligen!
Kramar från mig!

Känner verkligen med dig! Fruktansvärt! beklagar så er förlust!
Fick själv mf i v 17 för exakt tre veckor sedan idag. Det är så hemskt och sorgligt. Fastän man "bara" gått ung fyra månader.

Många kramar!

Tack för ert stöd!
englabella: Hur gick det till för er? (Om du orkar svara?)
palmblad: Nej vi orkade inte att se det igen (såg bara att det verkligen var barnet båda två inne på toaletten! Vi väljer kremering och spridning i minneslund (som tydligen är det vanliga)
Kram på er!

beklagar verkling :(

Boni: Jag har ju ett änglabarn sedan tidigare (maj i år) så denna graviditet var jag hyperorolig.
Lö den 21 okt åkte jag in till sjukhuset för jag haft känningar i magen och väl där ser de att jag var öppen och hinnblåsan buktade ut. Allt bara rasade. Fattade inget.
Det var i princip kört. Skulle ändå ligga till söndagen då de skulle försöka operera mig. Trycka in hinnblåsan och akut sätta cerklage runt tappen.
Tyvärr går vattnet söndagmorgon, två timmar innan planerad op, och då var det bokstavligt talat inget att göra längre. Hoppet rann ur mig.
Då det hela inte startade ordentligt av sig själv fick jag tabletter och på kvällen efter nästan fyra timmar av krystande föds en liten, liten tjej på 18 cm. På natten sen blev det skrapning. Förlorade massa blod, och fick två transfusioner.

Är nu på benen i gen. Kroppen återhämtar sig väldigt snabbt. Värre med det känslomässiga. Våran Liten ska också kremeras och askan ska sedan pridas i minneslunden, där även storebrors aska finns.

Orsaken denna gång var försvagad livmoderhals. Tror de. Inga infektioner. Inget fel på fostret/barnet.

Hoppas ni får svar på vad som gick fel. Det är ju inte alltid man får det tyvärr. Men hoppas. Hur mår du nu, idag?

Många kramar från mig!

Beklagar sorgen, det måste kännas fruktansvärt, det finns inte ord för det här.
Jag förlorade min son i V17, det är många år sedan nu, men jag går omkring och är otroligt orolig hela tiden nu, jag är i V13 nu. Jag kommer aldrig att komma över min Johan. Han hade troligen något hjärtfel för hans hjärta bara slutade slå, men han är inte obduverad, dom gjorde inte det då för dom ansåg att han va för liten.
Hoppas att allt kommer att gå bra för dig, glöm inte att gråta, skrika och prata med dina nära för det behöver du.

Kramar om!