Missfall v. 16!

Jag undrar hur ni har mått efter missfall? Nu menar jag fysiskt för psykiskt vet jag att det är ett rent hel...e! Jag har fått så fruktansvärt ont i brösten, de har svullnat upp till ca. dubbel storlek och är helt hårda. Det kom även någon droppe "vätska"(?) Magen värker till och från som i små kramper (har gjort skrapning i tors.) Detta kom först i går!? Hur hade ni det?

Jag fick tabletter som skulle ta bort bröstmjölken efter mitt missfall i v 16..Det fick jag samma dag som jag skrapades. jag mådde bra fysiskt men mådde jättedålig psykiskt.Är fortfarande ledsen ibland,det är nu 2 måndader sen.Skickar en bamsekram!!!!

Fick också tabletter mot bröstmjölken så brösten mår bra nu.
Hb har gått upp, 133 efter tre veckor, och jag förlorade MYCKET blod.
Blöder inget längre heller. Och gravtest visade minus efter två veckor. Så kroppen är på g som sagt, men psykiskt mår jag väldigt dåligt. Har ju mkt i bagaget med sedan innan, så detta kommer ta sin tid.
Kram!

boni--
kramar dig med hela hjärtat
pia

Är så ledsen för er skull! Är nu själv i vecka 16 och förlorade mitt första barn i vecka 23 så oron är enorm! Tänker på er!

Jag fick också tabletter direkt efter som skulle stoppa mjölken och jag kände väl lite ändå, men det är normalt.
Jag födde fram vår lilla Emil i v 21 .
Fick du inga tabletter??

Lider verkligen med dig.
Emils ben ramlade ut när jag var på toan och kissade...jag blev helt förskräckt, men hans huvud satt fast i bäckenet så jag fick ligga med honom mellen benen mellan 11.00 -13.00 för det var upptaget på operation
Det var fruktansvärt...vågade knappt röra mig.
Kan än idag känna känslan över när han låg där ...kall...och jag kunde bara se hans små fötter och ben.

*kramar om*

Fy fasen vad livet är orättvist.  Blir så ledsen.

Ja, man får ta en dag i taget. Det är stundtals jättejobbigt, särskilt på morgonen när man vaknar och allt kommer över en igen! Magen är tom!!! Vissa stunder käns det bättre och man får lite kraft att orka vidare.

Till råga på allt elende så var detta en IVF-bebis! Vårt allra sista försök (landstingsbekostat) Vi hade gjort tre försök utan att lyckats, men fick ett ägg till frysen sista gången. Detta ägg tog sig och blev en liten bebis av, vi var så lyckliga! Första tiden är ju väldigt orolig! Man tror att man skall få missfall hela tiden! Men med tiden blir det bättre och man går och väntar på den dagen då man kan pusta ut!? Säkert... Pusta ut kan man aldrig göra det har vi fattat nu! Våran bebis var nästan fyra månader, det är lång tid att hoppas och planera! Allt var i princip klart i våra huvuden!

Att nu börja om det känns så tröstlöst, alla dessa hormoner och behandlingar att gå igenom och man vet aldrig om det blir värt mödan! Det finns ju inga garantier! Alla säger att man blir mer fertil när man väl blivit gravid en gång, men jag vet inte om det stämmer. Vi har ändå väldigt låga chanser att bli gravida på naturlig väg, men det kanske hjälper till vid ett IVF-försök också!?

Jag skall inte tynga er mer med ledsamheter! Tack återigen för ert stöd!

Boni: Du får "tynga" så mycket du vill, känner för och behöver! Därför finns vi här på din tråd. För att just bara finnas för dig. Det här med tröst, ja, det finns nog inte nu. Så fruktansvärt orättvist. Hoppas ni ändå snart orkar på nåt sätt börja se framåt. För det finns dock ett sånt, ett framåt. Kan ju bara gå den vägen, framåt, uppåt...

Kram!

Beklagar sorgen och sänder Er en värmande kram.
Ta hand om varandra och låt sorgen ta sin tid.

Kramar från Irina mamma till änglarna Rebecka o Kristiina.

jag fick missfall i vecka 15 och det var oerhört jobbig proces men nu har det gåt 3 år sen dess och vi forsätter att få barn men inte lyckats efter detta. Men jag har gåt upp i vikt efter det så vi får väl se om det kan bli något om man går ner i vikt igen. Man vill ju så gjärna ha barn igen men oron kommer ju finnas...Jag fick samma händelse som dig boni