ÅsaKj,
->"Om det fanns en kultur där man hade en flertusenårig tradition att kapa av en tå på barnen och detta inte gav några men samtidigt som det hade stor religiös och kulturell betydelse för dem så skulle jag inte rakt av vilja säga att det var fel och borde förbjudas."
Ja men, är det rätt att vi sitter här och försöker bestämma vad som är ?ett men? för en annan eller inte om vi inte måste!? Vi talar ju om ingrepp som inte måste göras!
Jag förstår verkligen inte, varför ska de som väljer att göra samma saker som skett förr i tiden få några gräddfiler och deras offer skyddas mindre än andra människor? Är det verkligen ett rättvist samhälle att tala om? Är det inte LIKA rättigheter vi ska ha?! Är det mer ok att misshandla nån med träpåk, för det var vanligare förr, än om man använder ett raffinerat nytt påhittat vapen, om de ger samma skador?! (dumt exempel, men du kanske förstår principen)
Sen undrar jag, du menar alltså att barn enligt dig inte borde ha nån rätt till sin egen kropp och sina kroppsdelar? Hur tänker du då? Varför ska vi vuxna ha det då när vi inte är helt närvarande, som när vi sover eller är nedsövda, sjuka eller liknande? Om nu vår kropp inte är våg egen och inte heller viktig för oss, så borde det vara fritt fram för andra att utnyttja den, bara de "städar upp" hyfsat efter sig (!). Jag antar då att du anser våldtäkt av kvinna vara ok så länge hon är utslagen och borta nog. Man behöver inte blir det minsta skadad eller komma ihåg nåt av det ens. Tycker du så? Varför/varför inte?
Du talar bara om direkta skador, ja men det finns väl ändå annat i livet som man har rätt att bry sig om, eller? Betyder egen frihet att välja själv ingenting? Hur tänker du när du anser att människors vilja att skära av kroppsdelar på _andra_, är VIKTIGARE än den personens frihet som har den kroppsdelen det gäller ?? Det är för mig en mycket märklig prioritetsordning. Om nu nån inte vill ha nån frihet och rättigheter så behöver de inte ha det. Men om man vill ha det, borde man inte ha rätt till det då?
Jag tycker detta är ett soklart fall: inget utnyttjande av andras kroppar mot deras vilja! Man har rätt att bestämma över sin egen kropp tycker jag. Man har därför rätt att ha den i behåll tills man själv kan ta ansvar för den och bestämma vad man vill göra med den. Kan man inte säga sitt om något ingrepp som gäller ens kropp, så är det ett "nej". Det behövs då inga gränsdragningar eller försöka analysera vem som tycker vad är ett ?men? och varför och om det är ok eller inte. Alla andra principer och sätt att resonera på, leder enligt mig till helt absurda slutsatser i andra fall där man försöker tillämpa det (som i fall jag redan tagit upp i tråden, även i detta inlägg), och jag kan inte acceptera dom slusatserna. Jag vill inte ha en del principer i en del frågor, och i andra helt andra. Det måste vara rättvist och tänkandet ska vara konsekvent. Inte selektivt och godtyckligt.