GAH, jag blir tokig.
Valter är som förbytt, han har fått små horn och svans och ett hånflin som ej går att radera.
Vad Vilmer än tar sig för så är Valter där och förstör.
Vilmer kryper runt i godan ro och småpillar på alla saker som ligger utspridda-eller han hinner inte, för Valter kryper bredvid och systematiskt plockar bort/tar det som Vilmer vill ha, även minsta löjliga bebisleksak.
Eller om Vilmer kryper runt och ska nånstans, så kryper Valter bredvid och prejar bort honom, om Vilmer reser sig mot en möbel så är det EXAKT på den plats där Valter hade tänkt att stå, just då-oh, vilket sammanträffande!!
Jag frågar Vilmer om han vill upp i gåstolen-och vips är den ju upptagen, Vilmer reser sig mot den och Valter tar sats och backar hårt bakåt, över Vilmer. *ojsan*
Vilmer står vid soffan, jag sitter i, han går längs soffan och fram mellan mina ben och sträcker upp armarna och just då trycker sig Valter in, mellan, Vilmer rasar bakåt, slår i huvudet. Valter panikskrattar högt och ställer sig på Vilmers mage och kastar sig upp i soffan över mig-för att blockera mig från att lyfta upp Vilmerbebisen. Allt är så jävla noga genomtänkt av honom.
Och det blev en rumpvärmare idag för Valter. Blöjlös och allt. Jag skäms inte-och jag ångrar det inte.
Behövde bara skriva av mig.