Oktober - 04 Det mesta av det bästa!

Och just det: Vi kollar mycket på kort. Och så försöker vi ringa minst en gång varje dag.

Fast det sista kunde ni ju inte göra förstås. Tråkigt.

Förlåt om jag låter präktig.

Mossan:
Han jobbar här i Stockholm, men måste ofta åka på konferenser, mässor samt hålla föredrag.

Aros!

Vi kryssade på kvällen, efter middag. Jag var också lite rädd att han skulle bli påmind om att pappa var borta när vi gjorde det, men det vet de ju hela tiden. Och kryssandet är ju bra, det betyder en dag mindre!
Så vi vände det till något roligt istället.

Nu senast tog E ledigt dagen efter han kom hem, just för att det hade varit så jobbigt för Olle att han var borta så länge och så många gånger på kort tid.
Det är klart värt en semesterdag.

Det är faktiskt så himla fint att se dem tillsammans sen. Olle tindrar med ögonen och liksom bara sitter och fnissar och kramar sin pappa hårt, hårt.

Jag tycker att det låter som att du har det väldigt tungt nu, Brax. Stackare.

Vad det gäller att känna att man ska "klara av saker själv" och så där, jag vet inte, jag tycker inte att det är ett bakslag att ta hjälp av tabletter. Alls.
Det är kanske bara så att man helt enkelt behöver justera sina små hjärnkemikalier och det kan man ju omöjligt göra på egen hand... Hur "stark" man än är menar jag.

För mig har de där tabletterna aldrig riktigt funkat, men å andra sidan har jag aldrig mått sämre av dem i början heller. Det är ju så individuellt. Men att ha det som du har det och hela tiden känna att man ligger på gränsen låter verkligen skitjobbigt.

Styrkekramar et al.

(et al? Vad fan, har jag blivit utvecklingsstörd? till alla menade jag.)

Hoppar in och berättar lite om min bästis halvläskiga underbarn.
Född november -04.
De var här och hälsade på i juni. Då pratade hon helt obehindrat om allt. Läskigast var väl när jag ammade Nils och hon påpekade att
"- Bebisar tycker mycket om bröstmjölk."
Hon formulerar sig bättre än jag! Självklart kan hon också alla sånger.
Det roligaste med den träffen (När Olle inte ens kunde säga sitt eget namn, än mindre vad djuren heter eller ens göra två-ordsmeningar) var kanske att kort efter att Stella hade sjungit en liten sång, dansat lite sött och sen städat undan lite, då, DÅ väljer Olle att bajsa på golvet. Och sen få panik.
ENDA gången han någonsin gjort det.
Det var så SKÖNT att som stolt förälder ta det äldre barnet och slänga in honom i duschen medan det YNGRE barnet frågade nyfiket "Varför bajsar Olle på golvet? Man ska bajsa på pottan!"

Men han är en jävel på att köra gräsklipparen, sparka däck, hålla i snoppen och äta efterrätt.
Dreamy!
En handlingarnas man helt enkelt.

Olle kan mest dansa stelbent till Elton John, gå med sin rosa handväska samt laga mat.

Jag tror vi kan ha ett par!

Helvete vad snabbt det gick på slutet!