Jag tog upp det med en annan i personalen som jag känner att det är lätt att prata med och hon tyckte att det var bra att jag tog upp det men att jag nog inte behövde vara orolig, men va faan gör man då?? Klart man tänker tanken, "Undra hur länge han fått stå här ensam??"
En annan sak som fått oss att fundera var att denna människa sa en gång :
"ja, han brukar vilja stå här vid grinden den sista timmen och han vill inte vara med oss så då får han stå här ensam"
Men hallå, får du inte betalt för att ta hand om och umgås med barnen här eller?? Han är 2 år gammal.
men som sagt jag kanske överreagerar. Det är lätt att alltid tänka det värsta om man börjar fundera. Hon har säkert koll, jag är ju ändå inte där hela dagarna och arbetar tillsammans med hon men det är ändå märkligt att det inträffat varje gång vi hämtat han.