Är det verkligen så ovanligt att GBS orsakar missfall/för tidig födsel?

En till med GBS här. Gick och bar på det förra graviditeten. Hade mycket sammandragningar fr o m v 20 och framåt, men reflekterade inte så mkt över det p g a att det var liknande vid den första graviditeten (med barn fött i veck 38+3). Men en natt i mitten av juli då jag var i vecka 33+1 vaknade jag av att jag hade sammandragningar som nästan fick mig att tappa andan. Min första tanke var att det kändes precis som när första sonens förlossning startade, så jag ringde in till förlossningen och vi åkte in. De gjorde ett vaginalt ul för att kolla livmodertapp, men den första läkaren vågade inte undersöka mig då hon kunde konstatera att jag hade börjat öppna mig, för hon ville inte trigga igång ngt ytterligare. Jag fick stanna kvar för observation och strikt vila, samt med regelundna CTG-kontroller och bricanyltabletter för att se om sammandragningarna kunde tänkas ge med sig. Jag hade tur och det funkade. På morgonen skickade de iväg en urinodling och jag fick fortsätta stanna i sängen med ctg-kontroller och mera tabletter. Blev ivägsläppt efter 1½ dygn då de kunnat konstatera att jag återigen slutit mig och man hade gjort ett tillväxtul för att se hur stor bebben skulle var OM det skulle sätta fart igen.
Efter ett dygn hemma fick jag telefonsamtal från läkaren på förlossningen som meddelade att jag hade grupp B streptokocker i uringen och skulle få antibiotika. Hon förklarade inte så mkt mer. Men det klack till någonstans i bakhuvudet att förkortningen var GBS och att det inte var ngt positivt så jag letade runt på nätet och mådde skit till jag fick tag på min egen barnmorska och kunde prata av mig.
Hon var jättetrevlig och talade om att två veckor efter avslutad antibiotikakur skulle en ny odling göras och var inte bakterierna borta då skulle jag få en ny omgång antibiotika. Och föddes barnet innan v 37+0 skulle jag ha intravenöst antibiotika.
Jag hann avsluta kuren, men jag hann inte göra ngn ny odling, för i vecka 36+3 kom vår andra son. Antibiotikadropp hann jag inte få under förlossningen bland annat p g a snabbt förlopp och en rad andra orsaker. Det var dock inskrivet klart och tydligt i min journal utav den lkare som ringde mig i vecka 33+3.
Men vi fick inte gå hem tidigt från BB, utan observerades noggrannt under de tre första dygnen som ju också sägs vara de mest kritiska. Sonen klarade sig från några komplikationer och är en frisk stark kille och har varit det hela tiden, vilket är en enorm lättnad.
ÄR nu gravid i vecka 15 (14+3) och var på inskrivning så sent som i fredags. Tog upp min oro kring GBS med barnmorskan (samma som förra graviditeten) och hon tar det på allvar, så imorgon ska jag lämna urin för odling. Hade lämnat till VC veckan innan p g a svårigheter att kissa och specifikt bett dem skicka iväg en odling för att ta reda på om det fanns GBS i urinen, men bm kunde konstatera att de endast tagit en urinsticka och en snabbodling, uricult, för de vanligaste bakterierna som kan orsaka UVI. OCh GBS är ju ingen regelrätt urinvägsinfektion, utan enormt mycket mer komplext så det visas inte på denna snabbodling. Håller självklart tummarna för att jag inte ska bära på GBS nu, men vågar inte riktigt hoppas. Har fått höra hjärtljud i vecka 14 och varit på tidigt vul i vecka 9 så jag vet ju att allt än så länge är ok. Men oron är jobbig.
DEt känns som om jag hitintills haft tur och det är svårt att lita på att turen återigen skall var med en.
Kram

P.S blev långt, men jag glömde ändå en sak. Blev sjukskriven med strikta order om vila fr om vecka 33+3 och fram till vecka 37+0. Det gick ju som det gick ändå, och det är inte helt lätt att vila totalt, låta bli att lyfta etc med ett litet yrvder på två år. Nu har jag två yrväder dessutom så sjukskrivning hoppas jag slippa denna gg.

Glad är jag då jag fick svar på urinodling igår och det fanns ingen växt av GBS just nu. Så nu kan jag slappna av ett tag i alla fall. Blir det som föregående graviditeter med en massa sammandragningar (och då menar jag massor) kring v 20 lär jag propsa på en ny odling.

Sonya: Försöker mig på lite svar på dina frågor
Kan man ha uvi utan att ha GBS?
** Ja, du kan ha UVI utan att ha GBS. GBS är ingen egentlig UVI. Urinvägsinfektion är långt vanligare under graviditet och hos kvinnor generellt.

Måste man göra en speciell odlig där dom letar specifikt efter GBS eller ser man det på alla odlingar man gör?
** När en riktig urinodling görs odlar man på alla bakterier, så då kan de hitta GBS. Däremot finns det diverse snabbprover/stickor och dessa kan inte påvisa GBS. Bla finns ngt som heter uricult och då de inte riktigt förstod mig på VC så gjorde de först ingen riktig odling på mig utan en uricult och där ses inte GBS. Så när jag berättade det för BM ordnade hon snabbt så jag skulle lämna morgonurin för en riktig odling.

Räcker det med ett urinprov eller ska urinen odlas för svar ang GBS?
** Urinen måste odlas ja, vanligt urinprov räcker inte (vilket det ju kan göra för att man ska se att man har en vanlig uvi, men oftast odlar man ju för att se exakt vilka bakterier som orsakat uvi så man kan ta till ett snävare antibiotika o därmed minska risken för resistenta bakterier).

Tror det är Kåvepenin jag fått, men jag minns faktiskt inte, det är ju nästan 1½ år sedan.
Har testats en gång hittills och det var i v 15, då var testet negativt = skönt. Men jag är lyhörd till kroppen på ett helt annat vis. Med båda grabbarna hade jag redan börjat få rejäla och täta sammandragningar (dock har jag bara fått konstaterat GBS vid senaste graviditeten) kring v 18-20. Nu har jag bara enstaka och känner dessutom bebisen tydligt, det är full rulle där inne mellan varven.

GBS måste testas genom odling, det syns inte på NÅGOT snabbtest över huvudtaget, så om man får svar på en gång så har de antagligen bara tagit urinsticka eller en utvidgad sådan som kallas för uricult. Denna kan dock INTE påvisa GBS. Jätteviktigt att veta!
Jag hade lämnat urin till VC just för odling på GBS, men de hade antagligen inte förstått vad jag menade för de hade bara gjort uricult, så jag fick lämna urin genom min bm en vecka senare så ombesörjde hon en ordentlig urinodling.

Tyvärr är okunnigheten om GBS stor ibland vårdpersonal och tyvärr kan man nog inte lita å vanliga VC och att de gör rätt utan man måste gå genom MVC. Där börjar de i alla fall få lite mera kunskap ikring detta.
Själv har jag en bra bm och behövde inte tjata till mig att då en odling gjord och jag hoppas det fortsätter så om jag känner oron växa igen. Nu är jag ganska lugn att allt är ok.