vill skaffa barn men inte förlova sig :-((

Oj, det här är en sak folk har *väldigt* olika syn på.
Jag kännde redan från början att jag ville ta sakerna i "viktighetssteg", och för mig var att flytta ihop det minst allvarliga steget. Och tja, han flyttade in hos mig mer eller mindre på riktigt efer bara någon månad, mest för att han bodde i studentkorridor och jag i lägenhet!
Förlovning var nästa steg på viktighetsstegen, men det dröjde 7 år innan vi var mogna för det steget. Vi ville känna att vi verkligen menade allvar först.
Och så ytterligare fyra år tog det innan vi gifte oss.
Nu först efter 13 år väntar vi barn. Barn är den slutgiltiga bekräftelsen, som för oss känslomässigt behövde föregås av alla de andra setgen.

Och det är för oss det totalt allra största steg man kan ta, så därför är det det som kommer sist på viktighetsstegen!

Det här hjälpte ju inte tille gentligen, ville bara klargöra att nästan alla har sina egna tankar om vad som är "viktigast" och vad som bör komma först...

(flummigt, sorry)