Njursjukdom och graviditet

Hej olyckssyster!
Jag har också en njursjukdom, IgA nefropati. Är inte gravid, men har 2 barn.
Min sjukdom upptäcktes 1997 då jag väntade nr 1. Det var verkligen inte kul. Första besöket hos barnmorskan, jag tror mig vara kärnfrisk och hon blir alldeles konstig då hon kollat mitt urinprov. Jag fick gå månader i ovisshet om vad som skulle hända med mig och bebin.

Graviditeten gick ändå bra, inga sjukhusvistelser, normal förlossning och ingen märkbar försämring på njurarna.
Sen blev det grundligare utredning med njurbiopsier osv. Jag fick veta att det är just denhär formen av nefropati jag har. Doktorn gav mig några utskrifter som han hämtat från nätet. Innehållet var ungefär följande:
-Det finns inga mediciner som hjälper, ev kortison om mina värden snabbt försämras.
-En njurtransplantation gör ingen nytta, den nya njuren angrips genast.
-Man kan leva med sjukdomen, vanligtvis avlider patienten av ngt annat.
Jag fick börja gå på kontroller 2 ggr i året.

Efter något år ville jag veta vad doktorn anser om riskerna med en ny graviditet.
Han ansåg att det skall gå bra om inte njurfunktionen är nedsatt eller blodtrycket förhöjt.
Vi tog risken. Ville så gärna ha ett barn till. Jag blev gravid och mådde bra under graviditeten. Det är nästan 3 år nu sen lillen föddes.

Läget just nu är att jag har lätt nedsatt njurfunktion och rikligt med äggvita. Mitt blodtryck är förhöjt(130/90), mäter själv hemma. Går på kontroller årligen, skall igen 5 september. Jag är alltid lika rädd före, det är så länge mellan kontrollerna. Vad som helst kan ha hänt på ett år!

Antar att jag får rådet att inte bli gravid igen om jag frågar. Skulle gärna ha ett bar till, men vet inte om jag vågar ta risken.

Halloj!
Besökte doktorn idag och frågade om graviditet.
Som jag trodde ville han avråda mig.
I mitt fall är det över 50% risk att något går fel.
Men jag har ju lite försämrad njurfunktion som inte du har.

Nej, inte kan jag säga att vi bestämt oss för något.
Just nu har jag ingen stor bebislängtan, men man vet aldrig hur det ser ut om nåt år.
Det vet jag iaf att blir jag gravid "i misstag" så tänker jag att det är meningen att vi ska få ett barn till och att jag får göra det bästa av situationen. Är kristen och kan inte tänka mig abort ifall jag inte själv svävar uttryckligen i livsfara.

Då jag var gravid följde man noga med alla värden på sjukhusets mödrapoliklinik och själv skulle jag mäta blodtryck och väga mig dagligen just för att en ev. början till havandeskapsförgiftning
skulle upptäckas.

Jag kan inte förstå hur graviditeten gick så bra som den gjorde. Det verkade som läkarna inte trodde att det skulle gå utan komplikationer. Jag har själv en sjukskötarutbildning och förstår därför alla risker som finns, nog hann man ju tänka ett och annat innan allt var över.

Efter förlossningen fick jag högt blodtryck och mådde jättedåligt av det i 2-3 veckor. Sen sjönk det till den nivå jag har nu. Min doktor vill inte gärna börja med någon blodtryckssänkande åt mig, varför vet jag ej. Är lika glad för det. Jag har medicinskräck!!!!

Denhär formen av nefropati som jag har är inte ärftlig, så jag behöver inte oroa mig för barnen iaf.
Din sjukdom låter inte rolig. Förstår att ni tänker noga före ni tar ett beslut. Jag önskar dig allt gott!