Hej olyckssyster!
Jag har också en njursjukdom, IgA nefropati. Är inte gravid, men har 2 barn.
Min sjukdom upptäcktes 1997 då jag väntade nr 1. Det var verkligen inte kul. Första besöket hos barnmorskan, jag tror mig vara kärnfrisk och hon blir alldeles konstig då hon kollat mitt urinprov. Jag fick gå månader i ovisshet om vad som skulle hända med mig och bebin.
Graviditeten gick ändå bra, inga sjukhusvistelser, normal förlossning och ingen märkbar försämring på njurarna.
Sen blev det grundligare utredning med njurbiopsier osv. Jag fick veta att det är just denhär formen av nefropati jag har. Doktorn gav mig några utskrifter som han hämtat från nätet. Innehållet var ungefär följande:
-Det finns inga mediciner som hjälper, ev kortison om mina värden snabbt försämras.
-En njurtransplantation gör ingen nytta, den nya njuren angrips genast.
-Man kan leva med sjukdomen, vanligtvis avlider patienten av ngt annat.
Jag fick börja gå på kontroller 2 ggr i året.
Efter något år ville jag veta vad doktorn anser om riskerna med en ny graviditet.
Han ansåg att det skall gå bra om inte njurfunktionen är nedsatt eller blodtrycket förhöjt.
Vi tog risken. Ville så gärna ha ett barn till. Jag blev gravid och mådde bra under graviditeten. Det är nästan 3 år nu sen lillen föddes.
Läget just nu är att jag har lätt nedsatt njurfunktion och rikligt med äggvita. Mitt blodtryck är förhöjt(130/90), mäter själv hemma. Går på kontroller årligen, skall igen 5 september. Jag är alltid lika rädd före, det är så länge mellan kontrollerna. Vad som helst kan ha hänt på ett år!
Antar att jag får rådet att inte bli gravid igen om jag frågar. Skulle gärna ha ett bar till, men vet inte om jag vågar ta risken.