tidigt tal?
Vid den åldern var båda våra barn - kille och tjej - på ungefär den nivån. De pratade meningar på 5-10 ord med enkla grammatiska finesser som genitiv, imperfekt och futurum. Tjejen pratade dessutom väldigt tydligt och noga, med tungspets-r, så man förstod nästan allt hon sa.
Nu är de tre och fem och har behållit sitt försprång men det är inget de fäster någon vikt vid eller har haft några fördelar av. Tvärtom tog det ganska lång tid, i synnerhet för pojken, att kunna samspela med jämnåriga barn (de flesta pojkar vi känner har varit mer... handgripliga av sig och inte så verbala).
Nu är bägge barnen helt inriktade på att leka med andra barn. De har fullt sjå att försöka vara "som alla andra" och har möjligtvis lite svårare än andra barn för detta. De vill gärna styra och ställa i leken och utarbetar på förhand olika scenarior som de kräver att de andra barnen ska anpassa sig efter. En del tycker att det är häftigt med så mycket fantasi och detaljrikedom i leken, andra vill hellre bestämma själva, tack så mycket.
Enligt min (begränsade) erfarenhet prioriterar barn olika saker vid olika åldrar för att de helt enkelt vill behärska så många områden som möjligt. Efter hand blir det mer balanserat. Och det är kanske tur?