Mats:
"Mats: men den moralisak skyldigheten vilar på att barn och spädbarn har människovärde. Hade de inte det skulle vi inte ha någon moralisk skyldighet att rädda dem (eller så skulle skulle skyldigheten vara avsevärt mindre eller svagare). Du separerar människovärde från moraliska skyldigheter på ett för mig godtyckligt och märkligt sätt"
Att ett spädbarn har ett människovärde är väl i det närmaste självklart
Och att det vore rätt att rent moraliskt skydda och hjälpa det barnet är också självklart.
Det är inget godtyckligt över det.
Men återigen INGEN kan tvinga DIG att rädda det barnet genom att donera dina organ. Oavsett HUR sjuk barnet är. Trots barnets människovärde så har DU ingen skyldighet att ge upp rättigheterna över din kropp och ditt självbestämmande för att rädda barnets liv.
Enligt dina teorier utifrån detta med foster vs kvinna och eventuella rättigheter och skyldigheter så borde den LOGISKA slutsatsen bli att DU skulle vara tvungen att ge upp din rätt över din kropp och ditt självbestämmande för barnets skull.
Jag skriver återigen OM det HANDLADE om att liv alltid går före självbestämmande och rätten till din egen kropp.
Ändå VÄLJER du att utifrån diverse modeller att undantaga detta fall medans du HÄVDAR att den gravida kvinnan HAR den skyldigheten.
DÅ hävdar jag fortfarande att det inte handlar om liv i sig utan att det utifrån ditt sätt att se är situationsbundet.
Kvinnan har haft sex vilket ledde till graviditet och DÅ har hon ett ansvar enligt dig att låta fostrets rätt till liv gå före hennes rätt till sin egen kropp och sitt självbestämmande.
Det handlar då om moraliska värderingar och inte människoliv..
"Mats: du tar fasta på likheten mellan donation och graviditet: en persons liv hänger på en annan persons kroppsliga insats. Jag förnekar inte den likheten. Det behöver jag inte göra. Men det räcker med ett antal moraliskt relevanta skillnader för att omintetgöra ett analogiargument. Beroende på relationen mellan de båda personerna i fråga kommer den förpliktelsen se olika ut. Som jag sa är jag beredd att gå långt i det moraliska kravet att ställa upp för människor (främlingar, och lidande i andra länder). Men detta står på intet sätt i kontrast till det särskilda ansvar vi har till våra närstående. Vi har starkare moraliska förpliktelser till våra barn än vi har till främlingar. Det kan väl även du hålla med om. Jag kan gå med på att vi inte behöver ställa upp med vår njure till en vilt främmande person. Men om det är vår egen son/dotter, om vi själva är upphovet till både personens existes och unika behov (i detta fall av moders livmoder), ja då ändras bilden drastiskt. Vi har ett särskilt ansvar till våra barn"
Men då handlar det inte om att rätten till liv. DÅ handlar det om vad DU anser att vi moraliskt har för skyldigheter gentemot ett embryo/foster. Då är du återigen inne på moraliska värderingar inte människovärde.
Dessutom, och detta har du inte berört vad jag minns, så är abort en handling som aktivt dödar det ofödda barnet. Det är inte analogt med att avstå från att ge den njursjuke sin njure. Dessutom SYFTAR de allra flesta aborter just till barnets död. Jag kan vägra avstå från min njure utan att förden skull önska den njursjukes död. Men barnets död är faktiskt själva poängen med aborten. Än en gång: analogin håller inte, och detta har majoriteten av alla filosofer jag läst hållt med om.
Att underlåta att göra något kan också bli ett sätt att "aktivt" döda. Du tar inte ihjäl personen personligen men din vägran att t.ex donera dödar personen i fråga.
Om då kvinnan underlåter sig att ta det ansvar du menar hon har för embryot/fostret och väljer att avhysa det så är det i princip samma sak. Hon underlåter att ge fostret tillgång till sin livmoder och kropp- fostret dör.
Den aktiva handlingen står ju isof läkaren för, eller hur?