OK Morula...måste vara tidigt för mig också för jag missade att du skrev så. Annars hade jag nog påpekat det.
Nej, men jag förstod vad du menade. Och visst kan det väl vara så. Men att dra alla över en kam och kallas oss "högerspöken" var ändå lite väl grovt.
Jag vet att det är så i USA, men det är inte USA jag lever i.
Morula: Kände mig manad...
www.familjeliv.se/Forum-5-65/m10826216.html
Så ett barn som växer upp med sina biologiska föräldrar kan inte må dåligt då, eller?
Utopia: vad menar du med att "det inte syns att man gjort abort"? är det helt plöstligt något skamligt att göra abort?
Ska man göra abort för att pappan inte är med i bilden? För det verkar en del anse. Inte i just den här tråden, men jag har sett det i andra.
Jag var ensamstående med min förste son tills han fyllde 9, pappan har aldrig ens träffat honom. Jag blev gravid trots att jag åt p-piller, och pappan trodde att jag hade "lurat" honom...
Jag tycker det är ett alldeles utmärkt initiativ att åka runt med buss och visa bilderna av aborterade foster. Man ska visa den nakna, fula sanningen!
Och detta med att en kvinna som gjort abort känner skuld. Visar inte det att hon är medveten om att det hon gjort är fel?
Blir alldeles stum...så ett foster är alltså likvärdigt med en cancersvulst?! Hur kan man göra en sådan jämförelse?!
Och angående debatten i debatten som uppstått: Är det inte viss skillnad på principer och åsikter? Det har i alla fall jag alltid trott. Eller också är det bara min....åsikt.
Jag kanske är överkänslig, men jag tyckte den "liknelsen" var lite väl osmaklig.
Morula: Jag har inte sagt att det är "önskvärt" att en kvinna känner skuld! Men att om man känner skuld så beror det nog på att man gjort något som man inte borde.
Personligen kan jag inte förstå hur man kan göra en abort utan att känna skuld, man har trots allt med berått mod och helt medvetet avslutat ett liv, ett liv som man själv har skapat.
Jag tycker heller inte att det ska vara "totalförbjudet" att göra abort.
Om du väljer att bara se en samling ord staplade på varandra kan jag tänka mig att det blir osmakligt. Men du har faktiskt alternativt också att försköka förstå vad jag ville säga med alla ord, vad meningen var. Det blir rätt så omöjligt att diskutera om man inte har ett intresse i att förstå vad nån menar med nånting. Utopia
Jag förstår mycket väl vad både du, Morula Ailith och andra här menar. Mycket tack vare att ni har en bra debatteknik, skriver sakligt och lättläst osv. Det blir inga påhopp eller nedlåtande kommentarer (som jag har lätt att hänge mig åt när jag skriver i affekt...
)
Jag tycker däremot att din liknelse var osmaklig, och det tycker jag forfarande. Men det beror väl på att denna "cellklump" är ett liv enligt mig och en del andra, medan det för dem som har en annan inställning till abort inte är ett liv förrän det är livsdugligt och klarar sig utanför livmodern.
Jag tycker det är stor skillnad på en "cellklump" som kommer att utvecklas till en levande människa, och en "cellklump" som är ute efter att döda sin värdorganism.
Ja ja Utopia, säg som det är nu...Du tyckte det var bra skrivet för att jag berömde dig...
Nej men allvarligt talat, visst måste man försöka förstå varandra och sätta sig in i hur "andra sidan" tänker. Annars kan det aldrig bli en bra och saklig debatt. Hela ämnet är ju väldigt känsligt och ofta har man väl egna personliga erfarenheter som gör att man har en viss åsikt. Jag har aldrig hamnat i den situationen att jag tvingats ta ställning till att eventuellt göra abort, så visst, det kan vara svårt för mig att sättta mig in i saken på ett objektivt sätt.
Jag är väldigt tacksam att jag aldrig behövt fatta ett sådant beslut, och att jag aldrig kommer behöva göra det heller!
Morula: Vi var inne lite på samma tankar, tror jag... 
Se mitt inlägg ovan!
Jag vet att jag kan låta kall och hård när jag talar om aborter, och att det verkar som om jag anser att en kvinna ska känna skuld om hon gör abort. Det är inte alls min mening!
Jag kan tänka mig att det är ett hemskt beslut att behöva fatta, och för de flesta är det nog inget man gör och bara "skakar av sig" utan vidare. Det är nog (förhoppningsvis!) mycket få tjejer/kvinnor som använder abort som p-medel, och gör abort upprepade gånger utan att reflektera vidare över det.
Egentligen borde väl inte jag diskutera abort öht, jag har aldrig gjort abort och kommer aldrig göra det heller, och då är jag väl, enligt vissa, per automatik exkluderad från denna debatt. Somliga anser ju att män inte har någon talan i debatten då de inte kan bli gravida, så eftersom jag inte kan bli gravid ska jag väl tiga.
Men det är klart att man måste få ha åsikter, och att man har känslor i detta heta ämne.
Jag anser att abort är ett val då barnet inte förväntas kunna överleva efter fullgången graviditet, om det har så svåra handikapp eller sjukdomar att det kanske bara lever en kort, smärtfylld tid osv. Downs syndrom tycker jag inte är ett skäl till abort!
Att man bor i en enrummare högts upp utan hiss är inte ett skäl till abort. Abort får aldrig betraktas som ett preventivmedel!
Självklart ska 15-åriga flickor inte tvingas föda barn. Men varför ska de öht utsätta sig för risken att bli gravida? Föräldrar måste ta sitt ansvar, och i första hand försöka få sina ungdomar att förstå att sex är något som vuxna människor har när de är mogna att ta konsekvenserna av det. En 15-åring är inte vuxen!
Men jag vet att det är naivt att inbilla sig att ens tonåring inte har sex bara för att mamma säger att h*n inte ska. Tonåringar kommer ha sex vare sig de "får" eller inte. Då måste man som förälder se till att barnen skyddar sig, och upplysa dem om riskerna.
Jag vet inte om det här inlägget är förståeligt öht, ville bara försöka pränta ner lite tankar och åsikter i frågan...
Jag undrar bara hur läkare känner det när de utför aborter? Jag menar, i USA svär man ju en ed: "Först av allt, gör ingen skada". Ingår det inte i den eden att man lovar att inte "fördriva foster" eler något liknande, jag kan inte den hippokratiska eden utantill men har sett den citeras ett par ggr. Morula, du kanske kan den?
Hoppsan saargr, där ser man...Där fick man för att man trodde att man var hyfsat allmänbildad...
Jag läste en bok för inte så länge sen, "Läkarna" av Eric Segal (stavning?) och där var just den hippokratiska eden, med de orden, nämnda. Men det var en rätt gammal bok så det kanske är inaktuella uppgifter....
Nåja, tack för klargörandet och alla andra, ursäkta mitt utbrott av "besserwisserism" 
Morula: Ja jag bara undrade om det inte kan kännas lite konstigt. Inget annat...
Självklart förstår jag att du som läkare inte får döma patienten. Försökte sätta mig in i hur jag skulle känna om jag vore läkare och ombads utföra en abort. "Får" man vägra?