Detta var det värsta jag sett - Anti-abortaktion

Kanhända "kall jävel" var kantigt formulerat.., men att göra en abort och mena att man inte känner det minsta sorg, eller liknande känsla.., för mig verkar faktiskt en sådan person kall!
Kan alltså en kvinna göra en abort, slänga benen över britsen när blodtrycket och allmäntillståndet är konstaterat lugnt och fint, hoppa i kläderna, och studsa in i vardagen utan någon närmare eftertanke? Och OM det är på detta vis, då bör ju kvinnan i allra högsta grad bli lite mer upplyst om vad en abort egentligen är, och fäster inte det, ja.., då kanske man rentav får ta till en och annan stark bild mellan HM och Carlings, så hon vaknar till!
Det finns en moralisk betänklighet i abort, det vill jag betsämt hävda, och att inte skänka ett sådant ingrepp någonsomhelst självkritik.., då är man rätt avtrubbad, åtminstone i mina ögon.

Och det här med kvinnans "rättighet"? En "rättighet" står inte ensam, med den följer naturligtvis skyldighet. Skyldighet att ta ansvar för preventiva medel, det finns ju för sjutton en hel hög med sådana, hur bekväma som helst, behöver inte ens tänka på det mer än vid ett tillfälle åt gången så att säga..., vad är problemet?
Mannen då? Är det inte precis lika mycket hans barn? Är ett ofött barn en kvinnlig ägodel? Om mannen vill ta hand om barnet, var finns hans rättighet? Är inte bara detta rättså snurrigt? Att betrakta ett foster som en "slit-å-släng-detalj", en snabbt botad åkomma.., mycket märkligt.

Amen, sluta.. Som om jag skulle vilja att en 9-årig flicka skulle föda barn!? Kan hon ens föda barn som 9 år, och en 9 årig flicka ska överhuvudtaget inte ha sex.. Mamma Mia!!!
Abortfrågan måste rannsakas och omvärderas, och abortingreppet måste bli ett sällsynt undantag, detta vill jag mena, inget annat.

Tack för support i tråden. Jag tror att många stirrar sig blinda på "rätten" och detta att vara konsekvent mor abort.., eller hängiven anhängare. Varför så svart eller vitt? Aborterna är ju för många, detta är ju bedrövligt, ska det ens behöva bli meningsskiljaktigheter i en sådan fråga?

Precis som Essa skriver. Abort är på tok för vanligt och alltför "enkelt"...

Det är så många som rättfärdigar abort med .., jamen, ska verkligen en 15-årig flicka ta hand om ett litet barn, och i förlängningen blir det katastrof, och barnet förmodas fara illa.. Men varför ska en 15-årig flicka bli gravid överhuvudtaget, alldeles särskilt om hon inte ens har en tanke på att vilja bli mor? Detta ANSVAR efterlyser jag! Abort ska inte vara en bekväm lösning för 15-åriga unga kvinnor som inte har förstånd eller sinnesnärvaro att ta ansvar för sina sexuella handlingar! Hon måste tänka efter FÖRE, inte efteråt.., vi måste förmå kvinnor att vara mer försiktiga kring abort, det får inte vara FÖR lätt, det missbrukas ju då, ser ni inte det!?
Aborträttigheten har urholkats.., inställningen är för krass, och värderingarna kring vad ett foster är börjar bli alltför skev! Kom igen.., det är en liten, liten alldeles färsk, nytillverkad bebis vi pratar om, inte ngn cellklump eller i övrigt ett oidentifierbart elände som klibbat fast någonstans.. Det handlar ju om respekten för liv, tycker inte ni att det är fruktansvärt obehagligt att ta livet av kattungar, eller slå ihjäl en skadad grävling på vägen, grisarna som blir mer eller mindre levande flådda, djurförsök, kossorna som inte får gå i det gröna gräset, som dinglar uppåner i en snara runt foten.., då reagerar ni, eller? Allt liv måste visas respekt och bli värdigt behandlat!

För att än en gång understrykas..., likt Mary Cherry, och jag tror även Essa beskriver; Det behöver inte i alla avseende vara alldeles konsekvent, kanske abort måste finnas i viss mån, som en "sista utväg" i ett väldigt komplicerat fall, även om jag önskar att det inte behövdes. Men visst bör vi väl kämpa för att antalet aborterade foster drastiskt minskar!? Att det byggs upp en större reservation, både känslomässigt och rent rättsligt kring "lättheten" att få aborterat ett foster. Egentligen borde ju detta med "rättighet" vara en sekundär fråga.., även om det är ens "rättsliga förmån" att få göra abort, så måste det väl finnas en hel del att tänka på kring själva handlingen ändå, när allt kommer omkring?
Eller menar ni att det bara har med ens legala rätt att göra, så är saken biff? I och med att man har ett legalt lagrum att vingla runt i, är det då omedelbart ett självklart och schysst ingrepp med abort? Finns det verkligen inte adekvata skäl att se över detta med abort med lite mer kritiska ögon?

Vad är det som är svårt att förstå? Efterlyser just denna känsla av empati, när andra inlägg vill påskina att ett övervägande antal kvinnor visst det gör abort utan något särskilt förbehåll, att de ens inte ska belastas med att behöva känna någon somhelst nedtyngd känsla.., då är man elak och orättvist förebrår man dem..?
Det är ju just vad jag skriver, gång på gång.., att det är väl det minsta man kan förvänta sig av ngn som gjort abort, att om än att hon är nöjd med beslutet, och känner sig "lättad", så måste hon väl ha känt åtminstone ngn sorg eller liknande? Ja, just empati. Om hon inget känner, utan upplever en abort som en vardaglig företeelse, då finner jag henne.., om än kantigt uttryckt, kall.

Mary Cherry.., inte meningen att blanda ihop dina och mina åsikter, men det var väl just detta att tänka efter före som kändes viktigt att få belyst, som Du själv skrev..
Eftertankens kranka blekhet, eller hur det nu lyder.., det vore ju perfekt om de flesta kvinnor slapp ens göra detta val, att behöva välja abort eller ej. Mer information, förebyggande arbete, särskilt bland unga män och kvinnor, och mer debatt om just detta med rätten till liv, hur ett foster skall värderas osv. osv...,
Det börjar gå rundgång känns det som i tråden, har nu sagt mitt, och hoppas att det i alla fall i någon punkt finns möjlighet att hitta ngt gemensamt, enade kring i att det åtminstone bör upplysas om större försiktighet, jag vet inte.., eller så blir det bara ett evigt trätande, petande i detaljer, snurrande kring en krokig axel, och man debatterar för debatterandets skull, tråden blir ovänlig och irriterad.. Än sålänge får var och en kvinna abortera bäst sjutton hon vill, utan några som helst förbehåll, hur många ggr hon vill osv, det är hennes fulla lagliga rätt. Låt se hur det blir i framtiden. Det visar sig nog på ett eller annat sätt om det för med sig bra eller dåligt med fri abort, vi får väl se vad det blir av det.

Men hallå? Kallt, dömande och empatilöst resonomang!? Snacka om att vara fördömande!?
Jag är alls inte varken kall, dömande eller empatilös, nu får Du väl hejda Dig! Det är det jag menar, när inläggen börjar få märklig prägel.., håll Dig till ämnet, och överdriv inte! Jag har i mina inlägg alls inte velat kränka någon kvinna, jag är inte ens konsekvent emot abort, jag månar om varje kvinnas väl och ve, jag vill att hon ska SLIPPA behöva göra en abort, för det vore väl ändå det absolut bästa alternativet, att inte alls behöva ställas inför detta val!?
Att efterlysa ngn form av sorgesam känsla när man har aborterat sitt barn i magen, är det empatilöst!? Är inte det en NORMAL känsla, att känna sig tyngd av att ha behövt göra en abort?
Är det så konstigt att känna så, menar Du?
Jag har gjort abort, jag har gjort 2 aborter! Jag har dock 6 födda barn, min yngsta fick jag vid 40 års ålder. Nog tänker jag, om jag nu skulle bli gravid igen.., att HELST ville jag ha barnet, jag visste ju vilken underbar liten gosegos-mysgubbe eller gumma det skulle kunna ha blivit.., om jag nu övervägt abort. Och jag skulle överväga det! 7 barn!? Och inte minst för vad andra skulle säga..., typ, åh..det är inte sant.., ska hon ha barn igen, nejmen Guuuud.., nu får hon väl ge sig! Jag skulle tom känna påtryckningar från min omgivning, från samhället att jag "borde" göra en abort.., jag lovar.., alla har sina skäl, det vet jag med! Där har Du underlag till en förlängning, en annan frågeställning att göra en tråd av om så passar, påtryckningar från omgivningen kring beslut om abort, för den finns också med på ett hörn.
Jag är knappast empatilös, glöm det.., och jag försöker vara vänlig och öppen i mina inlägg, aktar mig för att "ta i", eller bli alltför personlig i vissa svar.
"Kall jävel" har jag redan skrivit att det var kantigt uttryckt, förklarat att jag efterlyser "empati" efter en abort, vilken Du insinuerar är helt överflödig.

Ingen på denna tråd saknar empati, eller är särskilt dömande eller kall. Vi diskuterar i bästa välmening, utifrån var och ens tankar och tycken.

Som jag skrev Morula.. typ; "att en illegal abortmarknad skulle bli bedräglig, dyr och smutsig.."
Om abort vore förbjudet måste det finnas stöd och hjälp på ett helt annat plan att kunna hjälpa till att stödja en kvinna och hennes barn, ett "skyddsnät" omfattande detta. Andra förutsättningar att lyckas med sitt moderskap.
Som skrivet om vikten att kunna försörja ett barn, om dess sociala trygghet osv., att dessa aspekter kan rättfärdiggöra en abort, men varför överhuvudtaget bli gravid då? Men.., think twise!
Är det för mycket begärt, med tanke på vad alternativet är. Eller är då inte abortalternativet ngn "big deal"? Bara en poliklinisk vardagsrutin, på rostfri bricka med grön duk över?

Det finns ju "dagen efter-piller", kanske de i viss mån kan ha reducerat abortingreppen ngt?

Men då är vi ju överens på åtminstone ngn punkt, Morula! Kul!!!