Detta var det värsta jag sett - Anti-abortaktion

En gravid kvinna "mister" naturligtvis massor om man räknar in allt som sker, och det anser jag att man självklart bör göra. Även kvinnor är individer som har liv och som har ett välmaende att se till.

Graviditeten är 8-9 manader av ens liv, som förändras radikalt. Hur är olika för varje individ. Man kan sova daligt vilket gör att man fungerar lite sämre, man kan behöav sova massor mer, man kan ma daligt, kräkas, foglossning, vattenansamlingar etc, som gör att man fungerar sämre och inte kan fortsätta sitt liv som man brukar. Man kan ha svarare att göra sitt jobb lika bra, man kan t.o.m vara tvungen att sluta sitt jobb, man kan förlora arbetslivserfarenhet, man maste kanske fa andra arbetsuppgifter och man kan även riskera att förlora sitt jobb (verkligen tyvärr, men sa är det). Man kanske inte orkar ga ut och träffa folk, man kan inte dricka om man vill (ja, det är ocksa livskvalite att kunna göra det om man vill, för vissa individer, inte alla förstas). Man kanske maste ändra sina vanor, sina hobbys, ja allt beroende pa hur man mar och vem man är och vilket barn man kommer att föda.

MEN om man nu vill ha barn sa är man förstas redo att delta i detta "lotteri" hur det kommer att ga och ta det daliga om det dyker upp och allt det annorlunda med glädje Att däremot bli patvingad detta genom att inte fa göra abort, och bära ett barn man inte vill bara (alltsa plus den psykologiska bördan) det är ett sa högt pris att betala att jag inte kan första hur man inte kan ta hänsyn till det, om man nu inte gör det.

MrsL->
"Kvinnan ska alltid få bestämma säger ni. Men tänk er då följande scenario: "Lisa" och "Pelle" blir gravida. Lisa vill göra abort, Pelle vill behålla barnet. Lisa framhärdar: hennes kropp, hennes beslut. Pelle vill så gärna ha barnet att han lovar att ta hand om det sen, Lisa behöver inte ha med det att göra. Men som Lisa säger, det är ju kvinnans rättighet att bestämma så det blir abort. Vart tog mannens vilja vägen?"

"Vart den tog vägen"? Den är där, och kan man, bör man lyssna pa. Men det betyder inte att man kan rätta hela saken efter den asikten för det. Bäst är saklart alltid att man kan komma överens, men kan man inte det sa finns inte manga alternativ som jag se det. När man kan plocka ut embryot och växa det i en burk eller sa för mannen, sa kan mannen fa ta hand om barnet, självklart. Men sa länge det är mamman som har barnet i sig, sa länge det är en del av hennes kropp och inte en riktig individ som kan leva utan hjälp, sa ser jag det som att mammans ord maste väga tyngst.

->"I ett motsatt scenario, där Lisa vill behålla men Pelle vill göra abort, blir det ett j-a liv om Pelle försöker tvinga Lisa till abort."

Ja, försök att tvinga är förkastligt, oavsett vilken typ det är. Pappan behöver inte vara nan pappa alls da förutom hjälpa till med pengar (alltsa sa har vi det). Men det sista maste jag nog fundera lite mer över om det är sa det bör vara eller inte för att kunna säga om det är bra och rätt eller inte.

"Tramset"?! Hur kan ni kalla bejakande av kvinnors rättigheter, känslor, välmaende, tid, kropp, "trams"?

Det KAN faktiskt vara sa att människor tar in hela bilden och _drar slutsatsen_ att abort ska vara tillatet.

Jag själv ser inga alternativ när jag tar del av helheten som JAG ser den. Vi kan gärna kämpa för att ingen _ska vilja_ göra abort. Och information: jättebra. Det är inte fel med bilder som det ser ut heller vid aborter anser jag, tvärtom. Det är bra att människor vet. Men vi borde inte förbjuda de som vill göra det innan fostret är livsdugligt själv. Jag ser det helt som Morula argumenterat.

Att kalla den argumentationen som i alla fall förts här "trams" tycker jag är orättvist, oavsett vilken sidas asikter som kallas "tramsande". Det här har pa sistone här varit en verkligt intressant diskussion pa hög niva tycker jag. Jag delar inte MatsS:s asikter, men förstar de hyfsat iaf utifran _hans_ sätt att se.

Angaende att dra ur sladdarna: Nej det tycker jag inte MrsL. Och Morula hade redan en bra poäng där. Men jag tror inte heller det skulle vara bra för vart samhälle om vi betedde oss sa. Pa samma sätt som vi beter oss respektfullt inför döda, för vi ska alla dö, sa bör vi bete oss väl mot de nu levande individerna. Sa vi vet att vi behandlas bra när om vi hamnar där själva, även om vi inte vet om det eller känner det själva just da. Det finns inte miljoner andra foster som mar daligt och fruktar för sina liv för att icke-livsdugliga aborteras idag. De som lär sörja om det sker nat sant sa är det föräldrarna, men det är ju de som tar beslutet, sa det är upp till dem.

MrsL->
"Spagettiresonemang eller inte...tycker det är hyckleri att säga att en individ inte "får" kräva sin rätt till liv medan en annan får det..."

Men du anser en cellklump vara en individ - inte jag. Det är en cellklump, en utväxt pa mammans kropp. Den är "mammans" kroppsdel att bestämma över (men i detta fall tillsammans med pappan, men mamman har sista ordet). Nan gräns maste det ju finnas mellan inte individ och individ. Jag anser fostret vara en individ när det har möjlighet att leva själv, utan mamman. Jag anser inte att bara för att nagra molekylsamlingar kan _bli_ nat, att det ska ha egna rättigheter _innan_ det blivit nat. Da skulle sperimer och ägg ocksa ha rättigheter, enligt mitt sätt att se pa det.

->"Vad anser ni om dödshjälp och dödsstraff?"

Dödshjälp: för. För vi, individerna, borde fa bestämma över vart liv och var död själva. Vi är tänkande, kännande individer med rätt till vara egna kroppar. Sen hur exakt det skulle anordnas praktiskt, det är jag lite osäker pa.

Dödstraff: helt emot. Man kan bete sig sa man inte förtjänar att leva rent moraliskt sett. Men av praktiska skäl bör vi inte ha dödstraff för oskyldiga kan straffas. Ingen ska behöva utföra ett sant straff. Det blir ett brutalare samhälle, m.m m.m.

Det finns ocksa "miljontals oskyldiga" som spolas ut i toaletten som jag ser det för att vi människor inte lyckas, vill, orkar, skaffa oss partners att ha sex med och använda cellerna till att göra barn med. Fast det har svart att göra min spyfärdig.

Bara för att antalet barn inte är lika stort som det teoretiskt _kunde_ vara kan jag inte vara ledsen och försöka jobba mot att det skulle maximeras. Ex, madde min son daligt av att inte ha fötts innan han föddes? Jag tror inte det. Alltsa skulle han inte matt daligt av att _inte_ födas alls heller. Det vore inte skymf mot honom. Varje gang ett av mina ägg spolas ut med mensen är det en "början" som inte far en chans. Ska jag vara ledsen över det? Nej jag kan inte se det sa.

Alltsa med det synsättet jag har kan jag inte resonera som du. Vi ser pa det olika helt enkelt.

MrsL->Nej men en spermie och ett ägg är inte heller barn enligt mig.

Och kan du förklara det lite, det här med att det kan finnas skäl för abort. Har inte skadade foster ocksa rätt till liv, om de nu kan fa ett? Har vi rätt att bestämma hur bra de kan tänkas ma och bestämma om det livet är värt det eller inte för de? När du kallar det mord att abortera, sa är det även mord om skadade foster aborteras.

Ville också svara MatsS. Lite långt här, men hoppas du orkar
->"men varför gäller inte din donationsanaologi när fostret är 30 veckor gammalt? Menar du att ett 30 veckors foster har rätt att kräva tillgång till kvinnans kropp? Varför det?"

För mig är det dåligt och funkar inte att bara tänka i alla dessa "värden" som jag lite uppfattat att du gör. Såna här frågor är komplexa och det går inte att ha några regler och de ger hela lösningen i varje situation. Det handlar om att göra avvägningar för varje situation, för det är flera individer eller början till indivier som är involverade och förutsättningarna förändras (när fosterat växer). För mig är det helt naturligt att man inte kan göra alla nöjda. Jag ser på vad som är bäst på det stora hela, för alla involverade och med så mycket som möjligt inräknat.

30 v foster:
Jag tycker inte att ett 30 veckors gammalt foster ska kunna aborteras av flera anledningar. Man kanske då behöver döda det när det kommer ut, för det lever självt. Det vore mord enligt den synen jag har och det ska ingen människor behöva göra, arbeta med.

Jag anser att ?rätt till liv är en bra princip, för den har bra följder för de inivider som lever här i världen. Det är en regel som ska tillämpas konsekvent, och jag värnar den. Jag tycker att abort i v 30 skulle undergräva denna vår respekt för liv, som vi anser människor _utanför_ livmodern har för enligt mig skiljer det så lite mellan ett 30 v och 40 v foster/barn. Och jag kan inte se hur vi nånsin skulle tillåta att ta livet av ett fullgånget och fött barn. Det syns på magen att kvinnan är gravid och sen plötsligt finns inte maginnehållet längre. Det kan faktiskt vara lite obehagligt och det ska inte behöva ske tycker jag.

I v 30 ex så ser jag det inte orimligt att kvinnan om de bestämt att de ska behålla barnen och vill ge det liv, ska fortsätta göra det om de nu tagit det beslutet tidigare i graviditeten. Alltså: vill de föda barnet, gör INTE abort vid ett tidigt stadium, har barnet företräde före kvinnans känslor och energi och tid och så vidare. Hon har valt att ge det liv. Vill hon sen inte behålla barnet när det är fött så finns det andra som tar vid. Kvinnans val OCH ansvar.

10 v foster:
Rätt till liv eller inte? Jag tycker att om jag analyserar _den_ situationen så tycker jag inte att regeln är tillämpar eller bra. Det går lätt att dölja att man är gravid. Ingen behöver ens veta att man gjort abort om man har det och barnet kan heller inte leva självt om det tas ut. Att kvinnan då i det stadiet skulle _tvingas_ pga att början till ett barn finns, att bära det en massa månader med allt det fysiska till och det psykiska och hur hela livet, arbetlivet, fritiden, kroppen etc, förändras och påverkas av att man har ett barn i magen och som de dessutom inte vill ha, det är orimligt som jag ser det. Ingen ska behöva ge en massa månader av sitt liv åt nåt de inte vill. Bara tid är bland det mest värdefulla vi har. ?Rätt till liv? är alltså en bra princip, men bara för de individer som har en chans att överleva ? om de är foster. Jag ser inte att ?rätten till liv? för nu levande människor blir svagare om början till barn aborteras när de inte kan leva själva. Men är människor födda och existerar och lever utanför livmodern, då måste vi tillämpa den principen som jag ser det. Annars undergrävs den principen.

Sammanfattning:
Nånstans måste jag naturligtvis dra en gräns för saker, för jag tycker att abort är ok i v 10 men inte i v 30. Som det är idag tycker jag är bra, att man har rätt till abort till v 12. Då har kvinnan god tid på sig att känna efter vad hon vill och tala med fadern om det och ta beslut. Det räcker. Sen får hon står för det. Och att det defintivt slut med abort när fostret kan klara sig, det ser jag som självklart, för då vore det fel enligt min ?rätt till liv? att inte göra vad vi kan (läkarvården) för att forstret ska kunna överleva.

En del kanske kallar detta att ?vända kappan efter vinden? men det är precis så jag tycker man ska göra. Analysera _hela_ bilden - sen bestämma vad som är bra och rätt. Jag tycker inte vi ska låsa oss fast vid principer bara för att. Principer ska vi ha om och när de är befogade och bra. När de är det har vi förstås olika åsikt om.

Sorry Ja fel av mig förstås. Ja då har man ännu mer tid på sig

Nej, utan att andra inte behöver se en mage med barn i och vips är den borta. Barnet hänger inte med föräldrarna utan är dött, "beordrat" av barnets föräldrar.