Krönika rejsmar v44
KRÖNIKA. Jag kom över ett inlägg på Facebook, skrivet av en förtvivlad mamma. Hennes dotter med vänner hade kommit hem från en fest där de blivit ratade redan i dörren ”inga feminazis” var välkomna. Jag minns själv när jag var ung och man kunde vara ”för ful” för att komma in på någons fest. Man kan tycka att det är barnsligt, men när man tänker efter så råder det fortfarande kastsystemet ute på nattklubbarna i landet. Tjejerna hade försökt argumentera, men fått höra att de var för känsliga och det var en av de stora anledningarna som patriarkatet behövdes.
När man skrapade lite på ytan fick man reda på att det här inte alls bara handlade om sexism på fritiden. Det var satt i system, även i skolan. Vilket gör det extremt oroväckande att läsa hur den manliga läraren pratar med en kvinnlig elev. Förutom kommentaren om ögonfransarna har lärare ett flertal gånger berättat för klassen hur ”de satt sin kvinna på plats” och dragit roliga skämt om kvinnor, inte allt för sällan sexistiska sådana.
Snabbt börjar jag rota inne i hjärnkontoret och ganska direkt kan jag komma på tre olämpliga saker som skett på skolor där jag gått. En mattelärare sa till mig en gång att jag ”såg så söt ut när jag var uppriven”, det var strax efter att jag blivit utburen i snön av tre killar i årskursen över mig och fått byxorna nerdragna för att få minst en liter snö öst i trosorna. Det andra jag kommer på såhär på rak arm är att vi hade vikare för vår so-lärare och han kom in och drog ”blondinskämt”. De var nerskrivna och säkert tänkt som en isbrytare. Han förstod inte alls varför en blond tjej i klassen tog illa vid sig. Inte rektorn heller. Min sista är nog min värsta. En kille ställde sig för dörren på en lektion med en kvast. Han lovade att han skulle våldta mig och om jag skrek skulle han stoppa upp kvasten i röven på mig. En klasskamrat lyckades som tur var öppna dörren och jag kunde komma ut. Han fick en veckas avstängning och en tillsägelse.
Just därför blev jag inte förvånad när jag läste typen av bortförklaringar skolan kom med när den upprörda mamman ringde skolan. Kommentarer som ”killar ska ha rätt att få våldta tjejer” blir avfärdat som en åsikt och sina åsikter har alla rätt till, annars kränker man eleven. Uppgifter om att kvinnliga lärare behandlas på samma sätt i lärarrummet säger en del om hur allvarligt skolan tar på ”kränkningar” men en kvinna ska ju veta sin plats, det har en manlig lärare sagt.
Tjejerna blir kallade på ett möte hos rektorn men om ni trodde att det var för stöttning och hjälp med anmälan hade ni fel. Rektorn tycker att det är besvärligt och ”det är ju bara sex veckor kvar till studenten, orkar de verkligen göra en grej av det här”!? Jag finner det extremt provocerande att en rektor avråder utsatta tjejer på sin skola att inte anmäla hot om våldtäkt, sexualisering från manliga lärare och kommentarer som ”all hud som syns får man ta på”. Som om problemet skulle försvinna med avgångsklasserna. Jag är säker på att rektorn är väl medveten om problemet, men för hen var det inget problem tills tjejerna började säga ifrån och det blev ett ännu större problem. För det är så det funkar.
Är det något som #metoo har lärt oss så är det att företag håller sina anställda män bakom ryggen. Man betalar av det ”lilla misstaget” på julfesten, hotar med avsked och bagatelliserar. Vi låter män komma undan med våldtäkt för att sedan låta de tala ut i tidningen och kalla det för ”ett tölpigt beteende”. Men vi är färdiga med det. Här Sverige har vi roten till det vidriga som kvinnor behövt stå ut med.
Dragonskolan är ett lysande exempel på att barn inte gör som vuxna säger utan apar efter. Kvinnliga elever och lärare får foga sig efter männens sexuella ”äventyr” och lustar. Männen bestämmer och en kvinna med åsikter skrattas bort som en lite gullig feminist. Liksom rättsväsendet i Sverige har inte kvinnorna en chans, för lagarna är skrivna för förövarna och ledningen på Dragonskolan kör på samma spår. Som alltid blir offren trötta på att få kämpa, för vadå? Att få gå på en skola och behandlas som människor. De orkade inte anmäla och de orkade inte kämpa. Visst känns det sorgligt bekant? Hur kvinnor inte vågar anmäla sina förövare med rädsla för att bli hånade, sedda på som en börda eller misstrodda.
Därför behöver vi fortsätta #metoo. Vi får inte låta det stanna vid en hashtagg, den måste med in i klassrummet. Kvällspressen kan jaga dammiga citat av gamla gubbar inom mansdominerade branscher men det är hos ungdomar vi kan göra skillnad. Anmäl allt som händer på ditt barns skola, låt inget bli förbisett. Vi kan vara mitt i en feministisk revolution just nu. En arg mamma kunde inte själv, låt oss visa vad tusentals arga kvinnor kan göra.
Läs tidigare krönikor från Alexandra Rejsmar:
"Gör det okej för barn att klä sig som de önskar, utan hetsen att passa in!"
”Högst sex år för förövaren, livstid för barnet”
”Svar på tal från en lattemamma”
"När Disney ger mig en tjock flata till prinsessa blir jag nöjd, kanske"
"Vad sänder vi för signaler till våra små när vi alltid vill visa en stabil front?"
”It takes a village to raise a child”
