Drömmer om att vara hemmfru

Du behöver inte vara så vulgär mot andra bara för att de inte håller med eller resonerar annorlunda än du. Som jag skrev så kan jag förstå din önskan eftersom jag gjort det valet själv men samtidigt hör det inte till vanligheten och de flesta frågor alt kritik kring konceptet du fått höra är fortfarande av relevans och viktiga aspekter att fundera på innan man ger sig in i ett hemmafru-upplägg. 

...och innan jag blir anklagad för att inte ha läst, jag har sett att vissa har skrivit mycket oförskämt till dig med och det är givetvis inte ok men du uppfattas mycket hysterisk i ditt sätt att skriva samt använder ett vulgärt språkbruk vilket kan vara en orsak till att folk reagerar så starkt. Så ett tips är att läsa igenom innan du skickar så att dina inlägg faktiskt går i samklang med det du vill förmedla- för jag märker att många missar/inte tar in vad du de facto skriver men jag tror att din attityd är vad som förstör för dig. 

Så det enda eller främsta du pratar med din partner om är jobb? Utan ditt jobb har ni inget att prata om? Ger det alltså din partner någonting rent intellektuellt ovärdeligt att höra om din dag på jobbet eller styrelsens senaste beslut? Låter otroligt trist och märkligt. Känns inte som ni klickar på riktigt då. Har man mindre att tala om för att ens dagar ser olika ut? Kan man inte prata om nyheter, populärkultur, vetenskapliga fenomen, politik, historia, böcker, filmer, intressen, matrecept, drömmar, mål etc etc och visst absolut dessutom vad man gjort under dagen. Men behöver man leva likadana liv för att dagarna ska gå att prata om? Du kan inte intressera dig för din partner och hans/hennes vardag om ni inte lever likadana liv? Låter ju inte som du är verkligt intresserad av din partner då, utan det är hans/hennes jobb som intresserar dig. Skulle h*n bli långtidssjukskriven eller arbetslös skulle ni inte ha något mer att prata om och relationen dö ut?

När de försöker påtvinga sin åsikt och inte accptera att vi är olika då är vi tvungna att använda vulgärt språk. Ni ska inte förvänta er att vi ska använda artigt språk när vissa agerar utan takt och respekt.

Det säger faktiskt mer om din relation än om hemmafruar generellt. Det finns massor att prata om även om ena inte jobbar, låter fruktansvärt tråkigt att bara kunna tjata på om sitt jobb för sin partner.

Det är många män som har  stressade fruar som bara mal på om sitt jobb, hela kvällarna,  Faktum är att de flesta kvinnor verkar döstressade. Väldigt många högutbildade kvinnor jag känner, så fort vi kopplar av några kvinnor tillsammans, så är det alltid någon som säger att hon vill sluta jobba. Ingen trivs på sina jobb.  Alla är stressade. 

1,2 miljoner svenskar äter antidepressiv medicin. De flesta är kvinnor. 

 

Sammanfattningsvis så är det alltså snarare en man med tillgångar som önskas. För det är väl knappast att stötta mannen i företagandet du önskar, utan att glida med och få bli försörjd.

Skattesystemet i Sverige är inte anpassat för hemma-frun, utan vi har byggt upp ett annat system. I min värld är att hela diskussionen är så stark nu, med tydliga ledtrådar om var det kommer från, med begrepp som "high value men" och resonemangen om att"kvinnor ska vara kvinnor och män vara män". I min värld är detta uppenbart bullshit av folk som faktiskt driver detta politiskt. 

Hela tråden visar ju att hemmafrulivet återlanseras som en idé, av människor som tycker att detta är en livsstil som nog borde återinföras.

Alla har inte möjlighet till lyxjobb. Jag rekommenderar att du googlar vilka jobb kvinnor arbetar mest inom. Och ofta kan man INTE välja hur mycket man vill jobba.
Själv har jag jobbat med många olika jobb, Det gick inte att gå ner i arbetstiden. 
Men nu undrar jag om du har ett arbete för du sitter här hela dagen och skriva på FL.

Om du läser vad jag skriver och inte bara antar vad du tror att jag säger, så pratar vi inte om jobb i någon större utsträckning. Men jobbet ger att vi träffar fler som lyfter dagsaktuella frågor, man tar hem olika perspektiv om vad som händer som vi pratar om. 

Hemmavistelse med barn blir i större grad ett fokus på barnet, med mat, bajs, utvecklingssteg. Det är naturligt eftersom fokus när man är hemma med barn såklart bör vara på barnet, men den världen blir en annan än den som är utanför.

Fast det är inte debatten här. Alla har inte möjlighet till i princip allt här i livet. Just i Sverige har vi dock ovanligt goda möjligheter till vidareutbildning och en bredare palett av jobb än tex i USA eller andra länder där utbildning är en lyxvara om de skall vara bra.

Jag är föräldraledig nu. Har du ett jobb, du svarar ju du med, tänker jag då.

Fast det är väl mer mentaliteten att folk allmänt gillar att gnälla? De föräldrar jag pratar med älskar att gnälla på hur tufft det är med barn, de som jobbar hur tufft det är med jobb. Pensionärerna om krämpor och hur lite pengar de har och hur det var bättre förr.

Angående jobb tror jag många dock ÄR stressade nu för att man indirekt förväntas vara närvarande mycket mer konstant nu än förr, med mobiler och mail dygnet om. Där har man dock ett val att själv säga nej.