Anonym (Krusmynta) skrev 2024-04-28 00:49:01 följande:
För övrigt var det bra skrivet!
Min syster har aldrig haft en man/sambo, så hon har kanske svårt att föreställa sig.
Tackar, tackar, känner mig fortfarande halvt förvirrad här i tråden
Nu har jag läst på lite mer.
Jag fattar det som att ni har ett sätt att kommunicera på i er ursprungsfamilj som inte är det ideala. Jag är tvärtom. Jag är inte rädd för att ryka ihop med syskon och övrig familj, vi säger rakt av vad problemet är, går inte på tå. Det blir inte ens att vi ryker ihop då för vårt sätt att kommunicera på funkar bra, funkar för oss, vi förstår varandra.
I min mans ursprungsfamilj har man ett annat sätt. På ett sätt mer konflikträdda. Men
trampar i klaveret ändå.
Det ligger nog först och främst på era föräldrar att ha uppfostrat er rätt i vett och etikett för då hade det kommit naturligt att din syster vetat om att så här gör man inte i ett sådant här sammanhang. Jag skulle tro att min mans familjs sätt har gått tillbaka i tidigare generationer också varför man inte har det i ryggraden att veta hur man ska navigera sig. Jag tycker mig ha fångat upp en del som säger att det är så.
Jag tänker om din syster är så, din övriga familj säger inte ett knyst om det, och du säger inget så är detta ett sätt för er att fungera på i er familj som inte är det ideala precis, och nu har din stackars man fått betala för det priset (precis som jag och andra fått betala det priset med min man och hans familj). Det här är inte rätt mot din man.
Det är okej att utesluta i andra sammanhang, tex något du och din syster hittar på bara, tjejfester, etc, finns olika tema som är okej på för alla parter, för partnerna, de som är ihop. Ett födelsedagsfirande är inte ett sådant. Jag hade frågat henne om hon ens ville ha kalas? Är det lönt? Och varför utesluta min man? Har han gjort henne något eller? Är det ekonomin som styr? Hur går hennes tankar?
Jag har tagit upp det här i andra sammanhang också med min man. Detta när jag visste om att någon var tänd på han och hade det därför i sig att bara bjuda honom och inte mig, och leka oskyldig. Han sa då att han kunde inte fråga värdinnan om han kunde ta med mig också. Var det ett sånt läge för dig? Att du känner det är fel att fråga den som bjuder? Eftersom jag visste hon var intresserad, men osäker på om han också visste det, sa jag att det kunde han visst det, frågan är fri. Vad skulle hon eller någon eller han ha emot om jag också kom? Jag har själv frågat andra som inte visste om jag hade någon partner då eller om det var seriöst att Kan jag ta med mig min pojkvän också? Då har responsen varit att va kul, ja, det är klart, vad trevligt. Nyfikna. Aldrig hänt att man fått ett surt nej det kan du inte. Inte i sådana sammanhang som det var. I andra sammanhang vet jag att det inte är passande att han är med. O tvärtom,, att inte jag är med.
Det slutade med att han inte frågade, men inte gick heller utan tackade nej. Antagligen för han märkte hur jag reagerade. Jag backade från honom, och funderade på att göra slut.
Jag förstår att det låg i hennes intresse att inte bjuda med mig, det var taktiskt gjort, det var inte så oskyldigt som hon ville få det till. Allt jag visste innan och allt jag vetat sedan visade att jag hade rätt. Så jävla rätt.
Är man oskyldigt ovetandes om något, som han verkade vara, och om din syster nu också är oskyldigt ovetandes om att hon tänkt fel, så kan man påpeka det. Det ligger i ditt intresse, åt dina vägnar, åt din mans vägnar, att påpeka det. Belysa det. Jag borde kan hända inte spekulera vidare men en 40 årig kvinna som aldrig haft sambo eller man är kanske inte så uppvärmd i kläderna eller fått det i ryggraden i uppfostran att hon vet när det är passande och när det är opassande.
Vi hade som sagt problem med detta redan tidigt i vår relation, men det tog mig ett bra antal år innan jag uppfattade det här mönstret hos han och hans familj. Jag tycker du ska stå upp för din man och säga att jag har gått med på det här en gång, syrran, det här gör jag aldrig om. Tänker du utesluta honom vid fler tillfällen där man räknar med att par bjuds in räkna med att jag inte kommer. Men ja, jag tror det ligger osäkerhet bakom, osäkerhet i dig, i din familj, precis som jag sett samma osäkerhet hos min man. Det är bara att säga det.
